Svetlana kom till Sverige som sjuåring. Hon är dotter till Jovan Savic som porträtterades i Zvonimir Popovićs första roman Mörkriket. Efter föräldrarnas skilsmässa har inte Svetlana haft någon kontakt med sin far. När romanen börjar är hon en kvinna omkring de trettiofem. Hennes skolgång är bristfällig. Hon har ingen utbildning och inget arbete. Hon tycker allting saknar mening. I mars 2000 får Svetlana överraskande ett brev från en domstol i Serbien. Hennes farbror Adam har dött och Svetlana är ensam arvinge till jord och hus. Hon reser iväg för att ta sig an sitt arv och hamnar i en totalt främmande värld, där hon kan språket men inte alfabetet (kyrilliska), och de sociala koderna är annorlunda. Svetlana upplevde att vara invandrare i Sverige. Nu är hon svensk i Serbien. Hon arbetade på en invandrarförläggning och fick möta hatet mot sitt serbiska ursprung. Nu räknas hon till den sida som bombade Serbien.

Zvonimir Popović skildrar med smärtsam inlevelse människoöden i vårt Europa. Kampen för att finna sin plats i en motspänstig omgivning.

1996 lämnade Zvonimir Popović de statliga labyrinterna och ägnar sig numera åt sin båt och S:t Annas skärgård nära Norrköping, där han bor. Och författande. Den svenska debuten skedde 1998 med romanen Mörkriket, som fick ett varmt mottagande av recensenter och läsare och belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris för 1998 samt Samfundet de nios stipendium. Mörkriket gick också som följetong i Sveriges Radio.