Mänsklighetens historia visar oss, att godheten är stadd i oupphörlig tillväxt. Idén om godhet och kravet på godhet intar genom årtusendena en allt större plats i människornas föreställningsvärld och samhälle. I och med att människan efterhand lyckas förbättra sina villkor ökar självfallet hennes pretentioner.

Hon får krav på livskvalitet, hon börjar ställa krav också på gudarna. Kraven gäller i första hand godhet. Den gamle brutale Jahve måste finna sig i att bli god, om han vill överleva. Det ville han. Han kunde ju se sina mindre anpassningsbara kolleger omkomma i tusental - dessa sedan urminnes tider dyrkade gudar, som inte kunde acceptera den nya tiden, men gick under. Och när daggmasken upphov sin stämma och sade: "Jag kräver, Gud, att du är god, ty eljes tror jag inte på dig!" då svarade Gud: "Se, jag är god!"

Mänsklighetens historia visar oss, att godheten är stadd i oupphörlig tillväxt. Idén om godhet och kravet på godhet intar genom årtusendena en allt större plats i människornas föreställningsvärld och samhälle. I och med att människan efterhand lyckas förbättra sina villkor ökar självfallet hennes pretentioner.

Hon får krav på livskvalitet, hon börjar ställa krav också på gudarna. Kraven gäller i första hand godhet. Den gamle brutale Jahve måste finna sig i att bli god, om han vill överleva. Det ville han. Han kunde ju se sina mindre anpassningsbara kolleger omkomma i tusental - dessa sedan urminnes tider dyrkade gudar, som inte kunde acceptera den nya tiden, men gick under. Och när daggmasken upphov sin stämma och sade: "Jag kräver, Gud, att du är god, ty eljes tror jag inte på dig!" då svarade Gud: "Se, jag är god!"

Ur Per Wästbergs tal vid utdelandet av Pilotpriset:

"Hos Willy Kyrklund råder motsatsernas spel: tvång och frihet, nödvändighet och slump. Vilket liv vill vi leva och varför är det inte möjligt? Kyrklund är en renodlat existentiell författare. Mottot över hans diktning kunde vara den första meningen i Mästaren Ma: ‘Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar.’

Ingen har brukat färre ord för att uttrycka så mycket som är svårhanterligt, hjärtslitande; ingen har haft så vackra och precisa ord för det som är tungt att bära. I den massmediala pratsamhetens epok skriver Kyrklund texter där var stavelse lever.

Med den lättaste pennrörelse öppnar han dörren till myterna, historien, filosofin och vardagen. Och genom att högt och lågt flödar samman klarar hans sagor denna märkvärdiga balansgång mellan lyrism och komik, parodi och patos.

Hans eget författarjag är därför svårt att urskilja där det flyr från tuva till tuva i en mörknande gryning. Han bjuder oss palimpsester - text under text under text, bokstäver framskrapade med nageln, avbrutna stavelser, en tegelbit med inbränt sigill. Han är lärd bortom allt förstånd men så kortfattad att han aldrig tröttar oss med en redovisning. Hans historier tycks uppgrävda ur mänsklighetens väldiga arkiv, med noter och kommentarer. Men de är av ett hemligt ursprung som inte går att efterforska."