LitteraturMagazinets recension
av Sonetter, William Shakespeare
En välkommen ingång till klassisk diktning
William Shakespeare. Denna hyllade, piedelstal-ställde poet och pjäsförfattare. För några år sedan hade jag för mig att jag skulle läsa alla Shakespeares pjäser och lyckades faktiskt klämma 15 av cirka 36 stycken. Jag gjorde ett försök med sonetterna också, minns jag, men försökte läsa dem på engelska och fattade helt enkelt inte många jota. Nu har jag äntligen tagit till mig Shakespeares sonetter - via Eva Ströms översättning - och undrar om jag inte ska kasta mig över de där resterande 21 pjäserna också...
Det fina med den här volymen är upplägget. Ett mycket intressant förord, skrivet av översättaren, sammanfattar forskningen och föreslår spår som inte har fått nog mycket uppmärksamhet. Hur vet vi till exempel att "The Black Lady" bara var brunett, som så ofta hävdas - varför tänker vi oss inte att hon faktiskt var av afrikanskt ursprung, precis som vissa personer i pjäserna? Och varför är det så viktigt om den skildrade kärleksrelationen till en man var sexuell eller inte? För en otroligt stor andel av sonetterna som Shakespeare skrev riktar sig till en man och ger förvisso inga färdiga svar, men många antydningar för den som vill hitta sådana.
Efter förordet kommer sonetterna. 154 stycken. Dessa har översatts ett antal gånger, men Eva Ström har gjort nya tolkningar och med ett så komplext material går det säkerligen inte att försöka tillräckligt många gånger, med tillräckligt många infallsvinklar. Det framstår som extremt svårt att tolka både innehållet, formen och bildspråket. Något måste hela tiden stryka på foten och det märks plågsamt tydligt. Därför är jag tacksam över att det engelska originalet här kommer i första hand, följt av en svensk tolkning och en - ofta lång - kommentar. På så sätt kan jag verkligen ta till mig Shakespeares texter. Det är få som jag verkligen fastnar för, men det är mycket givande läsning och när jag bläddrar igenom volymen efteråt ser jag med kärlek på många av sonetterna. Den ja, just det! Och den!
Hur bra är då Eva Ströms översättningar? Säkerligen ungefär så bra som det går, trots en del klumpigheter. Jag har ögnat i andra översättningar och jämfört och kan bara konstatera att ingen översättning av dessa dikter någonsin kan bli ens i närheten av perfekt. Som ett sätt att tillgängliggöra originaltexterna och göra dem både förståeliga och njutbara är dock Ströms översättningar och kommentarer till stor hjälp. Trots att en mer noggrann korrläsning och redigering hade varit välkommen - det går till exempel inte att rakt av ta bort typiskt engelska skiljetecken, som semikolon, utan att kommatera ordentligt i den svenska texten - har jag svårt att tro att en översättning kan lyckas ännu bättre än Ströms. Inte med ett så omöjligt, oöversättligt grundmaterial som Shakespeares sonettstrikt bundna, intrikat sammanvävda, hela tiden lekfulla sonetter.
Mottagen: 3 februari 2013
Anmäl textfel
