Recension
av Othello, William Shakespeare
Starkt skrivet om hatets makt
Jag anser att Shakespeare bör läsas i original och Othello är ju en av de Stora titlarna. Alltså påbörjade jag "Othello: The Moor of Venice" i somras, men greppade aldrig helt vad som hände. Det är förvisso ganska naturligt när man läser en fyrahundra år gammal text på ett annat språk än sitt modersmål, men här var omfattningen av oförståelsen alltför stor för att jag skulle känna läslust.
Jag föll däremot pladask för pjäsen i svensk språkdräkt, även om det kändes synd att gå miste om Shakespeares egna formuleringar. Lars och Mats Huldéns översättning är dessutom extremt modern. Jag har svårt att se varför “the Moor” genomgående har blivit “negern”, någon gång “niggern”. Visst, vi talar sällan om morer idag, men “neger” hör inte hemma i den tid som skildras.
I övrigt är detta en riktigt bra översättning av ett riktigt bra drama. De femton pjäser jag hittills läst av Shakespeare övertygar mig om att han var en väldigt ojämn författare, med vissa underbara höjdpunkter men också många bottennapp och för det mesta väldigt slätstrukna pjäser. "Othello" är dock en glänsande pärla i Shakespeares produktion – det förvånar mig inte att detta är en av de mest omtalade Shakespeare-pjäserna.
"Othello" är helt enkelt ett mänskligt, gripande och starkt drama om våra drivkrafter; om hur lätt kärlek förvänds i svartsjuka och hat.
Mottagen: 21 september 2012
Anmäl textfel
