LitteraturMagazinets recension
av Passagearbetet, Walter Benjamin
Ett flaggskepp i bokhyllan
Jakob Sverker återvänder till Walter Benjamins klassiska verk "Passagearbetet – Paris, 1800-talets huvudstad".
Varför skulle en normal vuxen svensk jagandes mellan arbete, skjuts av barn till fritidsaktiviteter, en stunds mys framför Mello och några timmars egentid i veckan överhuvudtaget fundera över att ta sig an "Passagearbetet – Paris, 1800-talets huvudstad" av Walter Benjamin? Det här är ingen deckare, i själva verket finns ingen handling alls och en hel del av de över tusen sidorna (i två band) är förmodligen obegripliga även för specialister på området. Så varför skulle någon utanför en begränsad kulturelit vilja sätta sig in i ett såpass komplext arbete som upptog tretton år av författarens liv?
Walter Benjamin föddes 1895 i Berlin och verkade som litteraturkritiker, översättare och filosof. Under slutet av 1930-talet levde han i största fattigdom i Paris där han bland annat arbetade med det omfångsrika verket om Paris passager. Av någon anledning dröjde han kvar in i det längsta i staden, fast de tyska trupperna ryckte allt närmare under försommaren 1940. Det var mycket riskabelt med tanke på vem han var: såväl jude som kommunist. När nazisterna hann ikapp honom vid den spanska gränsen valde han, den 27 september 1940, att ta sitt liv.
Ett uppenbart skäl att införskaffa böckerna är förstås omslaget, den fina inbindningen och framförallt de ymniga och utsökta illustrationerna. Man behöver inte vara bibliofil för begripa att det här är ett flaggskepp för bokhyllan. Det är en påkostad utgåva bokförlaget Atlantis bjuder på och man riktigt njuter av den yrkeskunskap redaktionen har lagt ner i arbetet. Utan att vilja vara hädisk påminner vördnaden och respekten om en bibelutgivning. I så måtto är utgåvan betydligt bättre än den som gavs ut på Brutus Östlings förlag i början av 90-talet.
Men varför skulle man egentligen läsa den?
För mig handlar det om stilistiken, collaget och formuleringarna som trots, eller kanske på grund av, sin outgrundlighet hela tiden utmanar tanken. Få människor kan ta sig förbi en kommentar som denna utan att åtminstone ett ögonblick reflektera över dess betydelse: "Modena är ett läkemedel som på ett kollektivt plan ska kompensera glömskans ödesdigra verkningar. Ju mer flyktig en tid är, desto mer inriktad är den på modet." Visst anar man visdom, en känsla av sanning och djup även om det är svårt att sätta ord på vad det är? Visst får det en att fundera lite extra när modekatalogen dyker upp i brevlådan?
Benjamin tar sig an staden Paris som en arkeolog eller detektiv på spaning efter de skärvor och ledtrådar som ger vägledning till våra föreställningar och vårt levnadssätt. Han samlar intryck, citat, vykort och tankegods i en de historiska ögonblickens beviskedja för att kritisera idén om framsteget.
"Passagearbetet" är för den europeiska föreställningsvärlden vad de heliga skrifterna måste vara för Mellanöstern. Det är en vägkarta till det urbana landskapet, en bibel över moderniteten och en kritisk granskning av framstegstron. Eller som Ulf Peter Hallberg skriver i förordet "den europeiska kulturen rekonstrueras poetiskt, kunskapsteoretiskt och filosofiskt. Till slut finns ingen skillnad längre mellan levande och döda."
Det finns ingen anledning att sträckläsa "Passagearbetet". Ska man göra det rättvisa måste man umgås med det minst lika länge som det tog att skriva det – alltså tretton år. Jag har titt som tätt återvänt till verket under de senaste tjugofem åren och varje gång hittar jag något nytt.
Denna gång fastnar jag främst för texterna som grupperats under rubriken ledan och den eviga återkomsten. Läs bara följande pärla till kommentar: "Vi känner leda när vi inte vet vad vi väntar på. Att vi vet det, eller tror oss veta det, är ingenting annat än ett uttryck för vår ytlighet eller förvirring. Ledan är tröskeln till storslagna handlingar." Värt att hålla i åtanke när man trött och håglös åker hem från jobbet.
"Passagearbetet" får en given femma av fem möjliga.
Mottagen: 9 mars 2016
Anmäl textfel
