LitteraturMagazinets recension
av Snöstormen, Vladimir Sorokin
Rysk science fiction inspirerad av Tolstoj
Vladimir Sorokin har i flera böcker beskrivit ett framtida ryskt samhälle som liknar dåtiden, men det handlar lika mycket om samtiden. I hans nya roman ”Snöstormen” tar han avstamp i Leo Tolstojs berättelser om 1800-talets Ryssland.
Liksom i Sorokins genombrott, den orwellska ”I det heliga Rysslands tjänst”, skildras det eviga Ryssland med inslag av science fiction.
Doktor Platon Iljitj Garin ska resa med vaccin till staden Dolgoje som har satts i karantän efter att ha drabbats av en fasansfull epidemi. Han övertygar kusken Harkel att ta honom dit trots annalkande oväder. Snöstormen gör att de fastnar och kör vilse om vartannat. Människorna de möter när de tvingas söka skydd visar en tid där perspektiven har förändrats.
Man kan läsa ”Snöstormen” som en rysk sci-fi-roman, men det kan vara en idé att vara lite inläst på Leo Tolstojs författarskap. Sorokin har hämtat ramberättelsen från novellen som har titeln ”Master and Man” på engelska. Den handlar om en godsägare och hans landbonde som kör vilse i en snöstorm. Garin och Harkel yrar omkring på samma sätt, men i deras värld kan man stöta på varelser och företeelser som en 1800-talsmänniska inte kände till.
Tolstoj skrev också en novell som heter ”Snöstormen”, baserad på egna erfarenheter av att sitta fast i kylan. Från den har Sorokin hämtat inspiration till de drömlika episoder han skildrar, till exempel när Garin i ett drogrus upplever en lynchning av honom själv. Tolstoj beskrev själv hur förfrysningen leder till hallucinatoriska upplevelser när kroppen går in i dvala. Både Tolstoj och Sorokin använder dessa tillfällen som en vändpunkt där huvudpersonerna börjar se annorlunda på tillvaron.
”Snöstormen” skruvar på Tolstojs berättelser som hör till realismen. Sorokin använder medvetet absurda och surrealistiska motiv för sitt berättande. Det är inte enbart av konstnärliga skäl utan också ett sätt att undvika den ryska censuren. Hans böcker är skarp kritik mot Putins auktoritära styre. Genom att leka med historiska referenser och science fiction förkläs budskapet som hade varit svårare att uttrycka utan omskrivningar.
Även utvecklingen av berättelsen skiljer sig i Sorokins version och det är troligen medvetet. Sens moralen blir ganska annorlunda beroende på vem som klarar sig och vem som offras. Det är en skicklig allegorisk skildring av de sociala relationerna i det ryska samhället.
Mottagen: 11 maj 2013
Anmäl textfel
