LitteraturMagazinets recension
av Utvandrarna / Lättläst, Vilhelm Moberg
Litterär grundbult i lättillgängligt format
Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" är den svenska litteraturhistoriens största epos och har en given plats i svensk litteraturkanon. Nu finns den första boken tillgänglig i en tilltalande lättläst version.
I dagens värld när det synes som om större delen av jordens befolkning är på flykt undan elände och krig känns Mobergs utvandrarepos högst aktuell. Här får läsaren en god portion serverad av vad det innebär att vara på flykt i armkrok med hoppet om en ny värld, en ljusare framtid och ett bättre liv. Resan kantas av svåra umbäranden och med den närvarande döden ständigt flåsande i nacken med sin tunga, dävna andedräkt.
Livsfarliga båtfärder med överfyllda lastfartyg driven av oempatiska snikna Scroogegestalter känns skrämmande nog alltför väl igen i en skamlig flyktingkatastrofkontext. Många av dem som själva varit på flykt kan här ges möjlighet att identifiera sig med personer och situationer i "Utvandrarna". De lyckligt lottade som aldrig tvingats uppleva dylika trauman kan med denna berättelse utveckla förståelse och empati för sådana livsavgöranden, vilket ger ett betydelsefullt mervärde.
Vad föregick det omvälvande beslutet att lämna Sverige där i mitten på artonhundratalet? Ja, sammanfattningsvis var svälten svår, skördarna slog fel, vädret var obarmhärtigt, familjerna stora, ekonomin skral, det sociala trycket hårt åtskruvat och folk såg ingen annan utväg än att bege sig till Utopia. Trots en tämligen intensiv gudstro, som ju ofta växer sig stark i nödtorftiga situationer, var inte den högre makten nådig. Det nygifta paret Karl-Oskar och Kristina, de båda huvudpersonerna, kämpade i sitt anletes svett på sin gård i tappra, men fruktlösa försök att få det att gå runt. Trots böner och svordomar över steniga åkrar, väder och öde närmade de sig obönhörligen en återvändsgränd. När så den utsvultna fyraåriga dottern Anna dör av att äta en gröt som sväller så magsäcken spricker får föräldrarna nog och beslutar sig för att bryta upp från misären, lämna landet och söka lyckan i det förlovade landet i väst. Att tvingas begrava sitt barn blir så att säga "spiken i kistan".
Båtresan beskrivs ingående och man kan riktigt känna den kväljande lukten av skruttig mat, se den dystra, smutsgrådaskiga miljön framför sig, smaka det unkna vattnet, känna hur den salta, friska havsluften doftar frihetskänsla och tång och rysande inbilla sig situationen när ljumma nyspyor rinner ner i munnen och näsan på mottagaren i britsen under den svårt sjösjuke kraken ovanför. Vi får komma nära inpå de människor som tvingats ihop i ett alltför trångt utrymme och måste samsas för att behålla sin värdighet och uthärda en onaturlig djur-i bur-situation. Vi får respektfullt möta olika ödestyper som lever i längtan efter en nystart i livet, som exempelvis: byns "hora", den blasfemianklagade självutnämnde predikaren och den tidelagsförtalade drängen. Alla i en spänd förväntan på återfödelse i USA.
Men den befogade oron finns också där som ett malande spöke: Vad kommer hända när vi kommer fram? Var ska vi bo? Hur är det där? Hur är människorna? Man har hört... Kommer vi ens fram levande?
I övrigt är språket uppdaterat, lättförståeligt och har ett gott flyt. Det blandas upp med dialoger på dialekt och givetvis finns det klassiska uttalandet med: "[...] Jag tyar inte längre Kal Oska." Läsupplevelsen blir fullt tillräcklig för att kunna ge berättelsen liv. Historien kompletteras med dialektal ordlista samt en kort, förklarande presentation av personerna som förekommer i boken. Det jag kan anmärka på är att denna läsarservice borde varit placerad i en inledning för en större förförståelse kring personliga förhållanden i boken och dialektala uttalandens innebörd.
Som lättläst fungerar "Utvandrarna" utmärkt att användas för alla i behov av en tillgänglig variant av denna så viktiga litterära grundbult. Jag rekommenderar den absolut – med särskild hälsning till landets skolor och skolbibliotek. Det finns ingen ursäkt längre till att bortse från denna gigant bland giganter utan den är snarare ett måste. Här finns en förträfflig möjlighet för inte bara den lässvage utan även den mest studieblyge att spisa en riktig kulturklassiker utan en alltför krävande insats.
Mottagen: 14 april 2016
Anmäl textfel
