LitteraturMagazinets recension
av Stockens färd mot havet, Vibeke Olsson
Gripande slut på Bricken-serien
Vibeke Olsson är en kristen arbetarförfattare. Nu avslutar hon sin berättelse om Bricken som kom som barn till Svartvik söder om Sundsvall. Hennes föräldrar hade under "storsvagåren" på 1860-talet sökt sin försörjning på sågverket. Det gick inte att överleva på jordbruket i Västerbotten.
Den åttonde volymen, "Stockens färd mot havet" blir en sammanfattning av Brickens liv. Hon har vid 75 års ålder fått kräftan. Våren 1943 blickar hon tillbaka. Hon för en tyst dialog med människor hon förlorat under resans gång.
I de två böckerna före "Stockens färd mot havet" finns också betydande inslag av sammanfattning och återblickar. Bricken har tidigare gått till rätta med sig själv. Nu känns sådant mer på sin plats när hon har kort tid kvar. Men stundtals blir det svårt att greppa vem hon vänder sig till, och det är lite krångligt med släktförhållandena. Bricken har haft tre män, fött sju barn och haft tre fosterbarn.
Det finns förstås också ett nu-plan. Sonen Nikanor som hunnit bli femtio är tillbaka efter en tid i Sovjetunionen. Som kommunist reste han med vänner, fru och barn för att vara med och bygga upp arbetarstaten. Han fängslades dock, oklart varför, blev frisläppt och bor nu ensam med sin mor och hennes tidigare fosterbarn Elvira. Hans familj blev kvar.
Hemkomsten blir svår för Nikanor. De kommunistiska vännerna i Svartvik förskjuter honom. De vill inte tro på det han berättar om tiden i Sovjet.
En avgörande händelse för Bricken och människorna på sågverket var strejken 1879. Arbetarna vann ingenting ekonomiskt på den, men det var då gemenskapen konstituerades. Den lade grunden för arbetarrörelsens framgångar.
När tiden rinner ut för Bricken är hon fortfarande där för de sina som behöver henne. Nu är de sex personer i hennes rum. Dottern Margareta med barnen har fått fly från den våldsamma mannen. Bricken ska dö, och hemmet är fullt av liv. Vibeke Olsson skriver vackert om att vara tagen i anspråk av livet, att vara behövd av någon annan.
Bricken har det klart med Gud som hon säger och är inte rädd för döden. Som stocken i älven som inte kan vända om följer hon med på färden mot havet.
Mottagen: 6 februari 2023
Anmäl textfel
