LitteraturMagazinets recension
av Drömmen om Elim, Vibeke Olsson
Också en dröm om Stockholm
Vibeke Olsson, författaren bakom bland annat "Molnfri bombnatt", kommer nu med en ny bok, "Drömmen om Elim". Det är en nostalgisk roman, kanske rentav sentimental, skriver Anne-Charlotte Östman.
Vibeke Olsson, författare och pastor, ger i "Drömmen om Elim" sin minnesbild av en liten församlingsgemenskap några decennier tillbaka. Det är en slags kollektivroman, där ett vi talar, men läsaren får också följa några fiktiva personer. Vi kan känna med dem i deras känslor och utmaningar, och författaren är som alltid pålitlig i sin miljöbeskrivning. Ändå smyger sig en liten undran in om detta inte främst är en bok för invigda som varit i ett liknande sammanhang.
Vibeke Olsson har överösts med utmärkelser för sin serie om sågverksflickan Bricken. Ivar Lo-priset delades ut i ABF-huset den 23 februari. I motiveringen betonas det folkbildande berättandet som dokumenterar och gestaltar ett tidsskede och att författaren låter en kvinna träda fram och vara motor i historien. Med Ivar Lo-Johansson har hon arbetarlitteraturen gemensam. Senare i vår får hon ta emot Lars Ahlin-stipendiet. Med Ahlin delar hon också sin kristna tro. Olsson är en kristen socialist.
Den socialistiska livssynen träder fram i "Drömmen om Elim", som inte bara handlar om det kristna budskapet och frälsningen utan också är en dröm om Stockholm. Under 1980-talet försvinner de små billiga lägenheterna, där församlingens kafégäster bor. De slås ihop och renoveras. Hyran höjs eller så ombildas de till bostadsrätter. Församlingsmedlemmarna skingras ut till förorterna, och ledarna diskuterar om Elimkyrkan ska följa efter eller försöka stanna kvar på Östermalm. Ett kravbrev blir dödsstöten. Långivarna vid renoveringen vill inte längre skjuta upp amorteringarna. 1990 slås församlingen ihop med Birka frikyrkoförsamling. I dag bedrivs verksamheten i Folkungakyrkan på Söder. Hösten 2015 förvärvas fastigheten på Östermalm av Zlatan Ibrahimovic för 110 miljoner kronor.
Gemenskapen var viktig och att välkomna de utsatta. Men dopgraven stod ofta tom, skriver författaren. Ett av de unga paren, som bor i Upplands Väsby, funderar på att gå över till en församling i Uppsala som är mer karismatisk och mer bokstravstroende. Jag antar att det handlar om Livets ord som väl var det starkaste uttrycket för 70- och 80-talets väckelse.
I boken får vi möta olika människor: ensamma som håller sig på sin kant eller bjuder in till sitt hem, äldre och yngre - par med eller utan barn eller singlar, homosexuella som först nyligen tagits emot i kyrkan, en mytoman och en alkoholist. Den senare, en kvinna, fungerar i berättelsen som projicering för de andras oro och omtanke men också för deras bekvämlighet och skjuta upp-mentalitet. Hon skapar skuld hos dem som inte agerat i tid.
"Drömmen om Elim" är en nostalgisk roman, ja kanske rentav sentimental. Det är det stämningsläget som riskerar att utestänga läsare som inte tillhör den miljö som beskrivs. Något av en mellanbok tycker jag det är i Vibeke Olssons författarskap. Men när det gäller henne är en sådan också läsvärd. Den är inte utan dramatisk nerv. Vad händer med pastorsparet och församlingen när hustrun vill skiljas?
Mottagen: 21 mars 2016
Anmäl textfel
