Recension av Rabarbertjuven, Vanja Persson
Deckaräventyr där huvudpersonen rullar
En dag hör Liam att tant Annies rabarber har blivit stulna. Han tar på sig tänkarmössan och försöker ta reda på vem det är som tagit dem. I sin jakt på tjuven inser han att det är en girig filur han har att göra med …
Denna bok beskrivs som ”en deckarhistoria för de minsta i bilderboksformat”, och det stämmer bra. När min mamma läste den för barnen på förskolan, åldrarna 2-5, uppskattade de äventyret och listade inte ut förrän näst sista sidan vem som var tjuven. För de lite äldre är det däremot inget stort mysterium. Det är ändå intressant att se att även små barn kan läsa deckare, och ändå förstå vad som händer. ”Rabarbertjuven” är fyraåringarnas motsvarighet till LasseMajas detektivbyrå.
Något som borde uppmärksammas är att Liam sitter i rullstol. Det är väldigt ovanligt i barnböcker, och annan skönlitteratur över huvudtaget, att ett barn är handikappat. Berättelsen visar dock att även de som inte kan springa och leka fritt kan lösa mysteriet och göra saker som andra barn kan. Fokuset ligger definitivt inte på rullstolen, vilket kanske är bra. Jag saknar dock fyndiga formuleringar som att Liam ”rullar iväg”, för som det är nu döljer illustratören Christoffer Hansen nästan rullstolen. På vissa bilder ser det inte ut som om Liam sitter i sin stol, utan står upp bakom busken där han spanar efter sina misstänkta. Bilderna är en blandning av fula och söta, men mest är de ganska kantiga och färgglada.
Tjugo kronor per bok går till Stockholms Handikappidrottsförbunds barn- och ungdomsverksamhet. Förstå mig rätt nu: fler barnboksbarn borde vara handikappade. Det skulle kunna bidra till att minska fördomar kring handikappade.
Första meningen: -Hjälp!
Gillar: Deckaräventyr för små barn
Gillar inte: Att inte rullstolen kommer fram mer.
Mottagen: 28 maj 2012
Anmäl textfel