Sextioårige Giambattista Bodoni, av familj och vänner kallad Yambo, vaknar upp i en sjukhussäng. Han har inga kroppsliga skador men har förlorat en del av sitt minne. Han minns bara sådant han läst och ingenting han själv upplevt. Hela tiden associerar han till litteratur. Han måste lära sig allt på nytt och hans fru Paola berättar för honom allt hon kan om familjen och dess historia och skickar ut honom på stan för att han ska observera, lära och få nya intryck. Han tittar på bilder i uppslagsverk och bläddrar i kartböcker.

Så en dag när han sjunger en sång känner han att det pirrar i honom och han värms som av en mystisk inre eldslåga. Han förstår inte riktigt vad det är, mer än att det är viktigt för honom. Han funderar över vilket förhållande han och Sibilla, assistenten i det antikvariat han driver, hade före olyckan. På familjens lantställe, där han tillbringat sina somrar sedan barn, går han igenom gamla skolböcker, tidningar, bilder och grammofonskivor från sin barn- och ungdomstid. När han läser dagböckerna från ungdomsåren minns han flickan han älskat de senaste fyrtiofem åren.

Det blir mycket att ta in och lära på kort tid. När han är på väg att åter bli sig själv får han en ny hjärnblödning och plötsligt återfår han minnet helt. Men det är som om han går in i ett drömtillstånd, som i en dimma. Drömmer han att han minns, eller drömmer han att han drömmer? I dimmorna söker han sin ungdomskärlek Lilas ansikte men lyckas inte fånga det. Drottning Loana som vakar över uppståndelsens eld visar sig däremot.

Umberto Ecos nya roman är fylld av värme, innerlighet och ömsinthet. Samtidigt som den är underhållande ger den också en allvarsam och lite sorgsen skildring av hans ungdomsår.