LitteraturMagazinets recension av Haikudikter, Tomas Tranströmer
Trespråkig Tranströmer i haikuform
Tranströmer har alltid varit en av de mest aktuella svenska poeterna och han har inte blivit mindre läsvärd eller upphöjd efter Nobelpriset.
Denna bok samlar ett urval av hans haikudikter på både svenska, engelska och kinesiska. Det gör onekligen boken angelägen för en stor del av världens befolkning.
Tranströmer har genom åren skrivit samman en stor volym dikter och en del har varit just haiku. Hans senast diktsamling, "Den stora gåtan" från 2005, består i princip bara av haiku-dikter och även i den tidigare "Sorgegondolen" finns en avdelning med haiku. Dessutom har vi en tidig volym, "Fängelsedikter", som har getts ut långt efter att den skrevs. Den här trespråkiga utgåvan innehåller ett urval av redan publicerade haiku, samt ett antal tidigare opublicerade sådana.
Haikun är en japansk diktsort som följer ett visst mönster: den ska ha tre rader, den ska innehålla en vändning och gärna en markering av årstid. Det sistnämnda brukar Tranströmer allt som oftast strunta i och det med rätta. Däremot tillhör han dem som skriver bunden haiku med ett visst antal stavelser, fem i första och sista raden, sju i den mellersta. Det är egentligen inte strikt nödvändigt för en svensk haikupoet, eftersom det ändå inte motsvarar japanskans sätt att räkna tecken, men det ger en viss känsla till haikun och kanske särskilt till skrivandet. Bundenhet i poesi är ofta något positivt.
Jag har länge älskat Tranströmers poesi, inte minst hans haiku-diktning, så för mig är de svenska dikterna här ingenting annat än ren njutning. De flesta har jag läst förut, men de tål att läsas många gånger till och vissa dikter har jag antingen inte alls läst, eller inte lagt lika mycket på minnet. Därmed har jag stor behållning av "Haikudikter". Hur kan jag inte få ut något av en bok med dikter som denna?
Buren av mörkret.
Jag mötte en stor skugga
i ett par ögon.
Jag kan inte bedöma de kinesiska översättningarna, som har gjorts av Göran Malmqvist. Det verkar lite märkligt att översättaren inte har kinesiska som sitt modersmål, men det kan säkert fungera mycket väl med tanke på Malmqvists poetiska meriter som översättare. De engelska översättningarna har Robert Fulton gjort och det är inte första gången han översätter Tranströmer. Allt som oftast är hans översättningar riktigt väl gjorda och ger inte bara en rättvisande, utan också en genuint poetisk bild av originalets känsla och betydelse.
Däremot finner jag det en aning märkligt att han har valt att behålla det bundna antalet stavelser. Ofta har svenskan många fler stavelser än engelskan, vilket gör det svårt att överföra den aspekten mellan språken. Det finns ett antal dikter här där det blir alltför uppenbart att Fulton har behövt lägga till, dra ifrån eller på andra sätt ändra innehållet otillbörligt mycket - något som enkelt kunde ha undvikits om han skippat stavelseräkningen, som ändå är tämligen poänglös i västerländsk haiku. Då hade kunnat fokusera på att på bästa sätt överföra själva dikten till engelska. Inte dess stavelser.
Bortsett från denna invändning kan jag bara glädja mig över en trespråkig utgåva med Tranströmers haiku och jag hoppas att den får fler, runt hela vårt klot, att upptäcka Tranströmer som haiku-poet.
Mottagen: 21 oktober 2013
Anmäl textfel