På Utö i skärgården bor Evas väninna Monica i en skickarglad skärgårdsstuga. Där är det dukat till midsommarfest. Monika och hennes nya man har bjudit dit en fransk vän. I en båt från staden kommer Eva tillsammans med en av hennes kollegor på tidningen Herman och hans gamla ungdomsvän Pierre.

Medan solen sänker sig på Utö och midsommarfesten pågår kommer det förflutna upp till ytan, minnen och relationer prövas. De sex festdeltagarna har beröringspunkter som de inte tidigare vetat om. Den mänskliga kartbilden ritas om. Romanen Bortresta är ett äventyr, inte bara till havs och i en vacker somrig skärgård.

Tomas Böhm är författare, psykoanalytiker och läkare, verksam i Stockholm. Han har nu också en månatlig frågespalt och krönika i Amelias Månadsmagasin M.

Bland hans tidigare böcker märks Efter förälskelsen, Om otrohet och Biggles tappar håret. Han skriver både skönlitteratur och fackböcker, och arbetar som föreläsare och psykolog.

Tomas Böhm är läkare, psykoanalytiker och författare, verksam i Stockholm. Han skriver både skön- och facklitteratur, arbetar med patienter, som föreläsare och är musikälskare på fritiden. Hans böcker har, liksom Bortresta, ofta haft teman som anknyter till flyktingskap och utsatthet, liksom till motstånd mot utanförskap.

Herman, en frånskild filmrecensent i fyrtioårsåldern blir arbetskamrat med Eva, som just lämnat ett sårigt äktenskap bakom sig. De beslutar sig för att fira midsommar ihop genom att göra en båtresa med Hermans motorbåt. De tar med sig Pierre, kirurg och båtexpert, och styr från Mälaren mot Utö, till en skärgårdsstuga i Stockholms skärgård, där Eva har en gammal väninna som de ska hälsa på. Tre bortresta människor, som ägnar båtresan åt att lära känna varandras ömtåligheter, tills de kommer fram till Utö och Monika. Där väntar också Monikas nya man och en manlig vän till paret, från Frankrike. Det dukas till midsommarfest och efterhand uppdagas det förflutna och relationerna exploderar.

Här ett citat ur Bortresta:

Det är för mycket död i vår familj. Alla hennes släktingar och pappa och nästan hon själv. Pappas familj är döda också. Ibland tror jag de är bortresta allihop. Ingen vet ju var de är. De skulle kunna vara bortresta utan att höra av sig ... Hur vet man vilka som är döda, dom eller vi? Men det låter rätt bra att de kanske är bortresta. De får inte skriva, faxa eller maila. De får inte ha mobiltelefon med sig. De kanske får göra en flygtur utklädda till fåglar, som de där måsarna, men inte ge sig tillkänna. Hur har de det där de är då?