LitteraturMagazinets recension
av Församlingen, Thomas Olsson
Viktigt och vältecknat
Serietecknaren bakom den patetiske kontoristen Rogert har skrivit något helt annat: en självbiografisk serieroman om att växa upp i en förtryckande frikyrka.
Vi får följa huvudpersonen genom många år, men berättelsen är indelad i korta sektioner och mellan dem är alltid två år som har gått. Det handlar alltså om episoder - men de är noggrant valda för att ge oss just en berättelse.
Det är en skrämmande berättelse om Olsson låter oss ta del av. Om att få höra en sanning som inte kan ifrågasättas. Om att vilja uppfylla föräldrarnas och kyrkans förväntningar - men samtidigt vilja leva som kompisarna. Ha sex utan att vara gift. Lyssna på annan musik än andlig.
Det är väl tecknat, det är gripande och "Församlingen" ter sig som en extremt viktig bok. Hur kan det bli annat än viktigt? Det handlar ju om grundläggande rättigheter som att få forma sitt eget liv, skaffa sig sina egna erfarenheter och formulera sina egna åsikter.
Självklara möjligheter, kan det tyckas, men huvudpersonen har inte tillgång till dem och hans övertramp får honom att uteslutas. Det innebär att han är utestängd från den miljö där han har växt upp, samtidigt som han inte vågar vara öppen med alla sina erfarenheter - inte ens hans flickvän får veta om hans barndom och hans bakgrund.
Dock är det lite tråkigt att boken framställs som ett porträtt av frikyrkor över huvud taget. Den miljö som beskrivs är nämligen inte bara frikyrklig, utan extrem och sekteristisk. Förutom att Gud kallas Gud, inte Jehova, verkar det vara Jehovas Vittnen som porträtteras - och de befinner sig ganska långt från många andra frikyrkor.
Självklart är en del av de problem som beskrivs sanna även i andra miljöer, men det kan ändå vara bra att skilja på äpplen och päron. Jehovas vittnen och Livets ord skiljer sig en hel del från till exempel Pingstkyrkan och Baptisterna.
Förutom den invändningen kan jag bara rekommendera Olssons mycket värdefulla vittnesmål från en värld som många av oss får inblick i bara genom litteratur. Även om ämnet har skrivits om tidigare så har vi nu fått det serverat i utmärkt serieform - och det glädjer mig.
"Församlingen" är visserligen skrämmande, men mycket tänkvärd och borde läsas av många därute. Till exempel alla dem som anser att barn ska uppfostras till att hålla med om sina föräldrars sanningar, eller att kärlek är villkorad och bara ska ägnas människor av ett visst kön - eller en viss religiös tillhörighet.
Mottagen: 11 maj 2013
Anmäl textfel
