LitteraturMagazinets recension
av Fyra noveller : Tonio Kröger ; Tristan ; Döden i Venedig ; Mario och trollkarlen, Thomas Mann
En Mann för vår tid
Thomas Mann skrev gärna i det monumentala formatet. ”Buddenbrooks”, ”Doktor Faustus” och ”Bergtagen” är tegelstenar som på senare tid har presenterats i nyöversättningar av Ulrika Wallenström. Men författaren kunde även uppvisa briljans i det kortare formatet.
Novellerna ”Tonio Kröger”, ”Tristan”, ”Döden i Venedig” samt ”Mario och trollkarlen” har nu samlats i en volym och presenteras i nyöversättning av Linda Östergaard. Åtminstone de tre förstnämnda novellerna brukar samsas i samlingsutgåvor och de slår följe även här.
Nyöversättningar av klassiker är intressanta eftersom de så påtagligt demonstrerar hur varje tid har sitt eget idiom. I Nils Holmbergs översättning från 1952 av ”Tonio Kröger” står det till exempel ”körbanan” som nu är varsamt moderniserat till ”vägen”. Linda Östergaards översättning känns trogen originalet, men i samklang med vår tid. Som läsare behöver jag inte stövla omkring i ett språk som känns lika förlegat som resulstern Aschenbach knäpper i regnet (Holmberg) i ”Döden i Venedig”. Östergaards rock ger ett gott skydd i vätan. Över huvud taget är det en genomgripande nyöversättning som Linda Östergaard presenterar. Men visst finns det både risktagningar och överväganden som måste göras i dessa sammanhang, när verk från det tidiga 1900-talet ska ges en språkdräkt för vår tid.
Utanförskapet är ett tema som löper genom samlingens samtliga noveller, mästerligt gestaltat redan i de tidiga novellerna. I den avslutande ”Mario och trollkarlen” från 1930 framträder den framväxande fascismen i Italien och i Tyskland. Lydnad, förnedring och revolt trängs i novellens format och visar en författare värdig det Nobelpris som han tilldelats året innan.
Mottagen: 4 september 2019
Anmäl textfel
