LitteraturMagazinets recension
av Eddie 12 och hon som heter Elsa / Elsa 12 och han som heter Eddie, Thomas Halling
Realistiskt och träffsäkert – men utan fördjupning
I boken om Eddie och Elsa får vi följa samma händelse ur två perspektiv, vilket är ett spännande och kreativt upplägg. Boken tar upp teman som mobbning och utanförskap på ett naturligt sätt – men ändå blir jag aldrig särskilt berörd.
Det här är boken om tolvåriga Eddie och Elsa. Den kan läsas ur bådas perspektiv, och läsarna kan själv välja vilket de vill börja med. Det är bara att vända på boken när det är dags att byta. Eddie är skolans problembarn och struntar i vad lärarna säger åt honom. Han har haft flera assistenter som slutat bara för att Eddie är så elak. Elsa är nyinflyttad och blir genast bestulen på sin mobil. Hon har inga vänner och blir retad av klassens coola gäng. En dag träffas de utanför skolan och börjar prata med varandra. Kanske är de inte så olika, ändå.
Jag gillar idén med två perspektiv och hur de olika karaktärerna upplever samma händelser på olika sätt. Den hinner på väldigt kort tid ta upp allvarliga teman som mobbning, misshandel, brott, droger, alkoholiserade föräldrar, utanförskap och ensamhet. Ändå är det teman som tas upp på ett relativt lättsamt sätt utan att varken försköna eller bagatellisera. De blir som en del av vardagen för karaktärerna, vilket det tyvärr kan vara för många. Boken känns av den anledningen väldigt realistisk.
Språket är både lättläst och ofta välfångat. De olika perspektiven fångar hur varje person är osäker på sitt sätt, att andra kan upplevas så trygga och coola fast de i själva verket tänker samma som man själv gör. Vi hade kunnat få den coolaste personen i klassens perspektiv också, och det hade ändå varit fullt av osäkerhet. Det känns väldigt träffsäkert.
Boken känns nästan som en längre novell – med både Eddies och Elsas perspektiv är den fortfarande väldigt kort, och kanske är det därför relationen mellan dem aldrig hinner fördjupas. Jag hade nog förväntat mig en närmare relation dem emellan. Jag blev heller inte så berörd som jag hade velat. Även om boken är spännande tror jag den hade tjänat på att utvecklas ännu mer. Både Elsas och Eddies egna historier, men också deras gemensamma.
Mottagen: 31 mars 2013
Anmäl textfel
