LitteraturMagazinets recension
av Svenska brott - Bodenfallet, Lars Olof Lampers
Bodenfallet först ut i ny bokserie om svenska brott
"Svenska brott: Bodenfallet" är första boken i en ny serie om verkliga brott, skriven av Thomas Bodström, advokat och tidigare justitieminister, och Lars Olof Lampers, kriminalreporter och redaktör för SVT:s "Veckans brott".
Våren 2013 försvinner 20-åriga Vatchareeya från sitt hem i den lilla norrländska staden Boden. Sökorganisationen Missing People kopplas in och några veckor senare hittas Vatchareeyas styckade kvarlevor spridda i skogen och i ett gulmålat ödetorp utanför om staden. Snart riktas misstankarna mot den 22-åriga Kristoffer som hon träffade samma kväll som hon försvann, men trots en ingående polisutredning tycks varje svar väcka fler frågor.
Träffade Vatchareeya någon mer person under sin sista kväll i livet? Var skedde brottet, vilket mordvapen användes och vad var dödsorsaken? Det tycks även vara svårt att hitta ett rimligt motiv, och uppfattningarna om vem som är den skyldiga går isär. Det finns nämligen minst en person till som drar polisens uppmärksamhet till sig, bland annat Vatchareeyas karatetränare – en gift man i 50-årsåldern. Var det rätt person som dömdes för mordet? Och hur stor del av sanningen kom egentligen fram vid rättegången?
Mycket intressant läsning. Den här boken kändes självklar, inte bara för att jag är intresserad av kriminologi, utan även för att jag läst en hel del dokumentära böcker om specifika mordfall, dock främst amerikanska. Visst finns det böcker om svenska brott, men de berör mer sällan "vanliga" medborgare. Jag är också en självklar följare av podden "Serial" och Netflix-serien "Making a Murderer", och det här är lite på samma linje. Boken har också en intressant struktur, där juridiska förklaringar om vårt lands rättssystem är insprängt i kursiverade avsnitt. Det handlar om allt från polisens arbete med försvunna personer och vilken betydelse ett erkännande har, till vad som egentligen skiljer ett mord från ett dråp. Även om jag redan kände till en del, fanns det också bitar som gått mig förbi.
Omständigheterna kring brottet visar också hur mångsidig verkligheten kan vara. Det finns en hel del som tyder på att Kristoffer var den skyldiga, men också en hel del som tyder på motsatsen. Författarna väljer dock att inte själva ta ställning, utan vill skapa utrymme för läsaren att bilda sig en egen åsikt. Det tycker jag att de lyckas bra med (även om vissa detaljer möjligen antyder åt vilket håll de lutar), och utgången av Bodenfallet visar hur hundraprocentiga bevis inte nödvändigtvis är det som fäller någon för ett brott.
Själva fallet i sig tyckte jag alltså var både väl valt och medryckande återgivet. Däremot saknade jag en mer levande skildring av Boden som stad och den norrländska miljö som ger händelsen en lite speciell karaktär. Det har förmodligen inte varit författarnas avsikt att gå in på den biten; snarare har de valt att fokusera på det polisiära och juridiska. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Även om den amerikanska true crime-författaren Ann Rule tvärtom tippar över lite för mycket åt andra hållet – och i det närmaste skriver skönlitterärt om detaljer i mordfall som hon rimligen inte kan känna till – blir en berättelse alltid mer gripande när platsen får bli en del av dramat.
Däremot är både Kristoffer och Vatchareeya nyanserat beskrivna. De varken svartmålas eller idealiseras utifrån sina respektive "roller" och jag blir påmind om hur lite man faktiskt vet om andra människor. Trots detta tror jag ändå att jag tillslut bildade mig en egen uppfattning om vad som hände den där dagen i maj för snart tre år sedan och jag ser redan fram emot nästa bok i serien!
Mottagen: 6 april 2016
Anmäl textfel
