Ovidius, den firade poeten i antikens Rom, väckte kejsarens vrede med sina vågade kärleksdikter och förvisades till en ort vid Svarta havet. Där måste han lära sig leva på nytt som en främling bland främlingar.
I Brev till min dotter följer vi denna kamp.
Theodor Kallifatides - en våra mest älskade författare - skriver om Ovidius i exil, om främlingskap och hemlängtan, om saknad och kärlek. Det är hjärtslitande och vackert, klokt och humoristiskt.
En författare som bytt hemland skriver om en kollega från ett annat årtusende. Avståndet i tiden upphävs av närheten mellan människorna.

Kära dotter, det smärtar mig att leva skild från din mor, från mina vänner, från mina läsare, från mitt land. Men mest smärtar det mig att leva utan dig. Att inte höra ditt skratt, att inte få torka dina tårar den dagen du fäller dem ­- och den dagen kommer alltid - att inte se dig drömma framför spegeln. Din mor fyllde min famn och mitt hjärta, men det är du som blev deras gräns. Mer än så kan jag inte älska.

Konsten att älska av den romerske poeten Ovidius är en av de mest lästa diktsamlingarna i världen. Men priset var högt. Kejsaren Augustus dömde honom till landsförvisning. Så kom en medelålders Ovidius till Svarta havet, till en liten ort där han måste börja ett nytt liv som en främling bland främlingar.

Theodor Kallifatides följer denna kamp. Han har också mist sitt land, blivit tvungen att leva och skriva på ett annat språk.
Brev till min dotter är sprungen ur hans hjärta. Här möter man allt som hör ett liv i exil till. Saknaden efter människorna och språket, efter hemlandets himmel och hav. Samtidigt drömmen om att börja leva på nytt, att inte förlora lusten till livet, att fortsätta sjunga trots att man gråter.

Frågan är om Kallifatides någonsin har skrivit naknare och vackrare.

Brev till min dotter är en storartad läsupplevelse, långt utöver det vanliga.

"Brev till min dotter är en sympatisk och rolig roman, fjäderlätt men inte lättviktig. Det är inte lätt att skriva på det viset, men det är Kallifatides mästerskap."
Ulrika Knutson, Kulturnytt

Kära dotter, det smärtar mig att leva skild från din mor, från mina vänner, från mina läsare, från mitt land. Men mest smärtar det mig att leva utan dig. Att inte höra ditt skratt, att inte få torka dina tårar den dagen du fäller dem ­- och den dagen kommer alltid - att inte se dig drömma framför spegeln. Din mor fyllde min famn och mitt hjärta, men det är du som blev deras gräns. Mer än så kan jag inte älska.

Konsten att älska av den romerske poeten Ovidius är en av de mest lästa diktsamlingarna i världen. Men priset var högt. Kejsaren Augustus dömde honom till landsförvisning. Så kom en medelålders Ovidius till Svarta havet, till en liten ort där han måste börja ett nytt liv som en främling bland främlingar.

Theodor Kallifatides följer denna kamp. Han har också mist sitt land, blivit tvungen att leva och skriva på ett annat språk.
Brev till min dotter är sprungen ur hans hjärta. Här möter man allt som hör ett liv i exil till. Saknaden efter människorna och språket, efter hemlandets himmel och hav. Samtidigt drömmen om att börja leva på nytt, att inte förlora lusten till livet, att fortsätta sjunga trots att man gråter.

Frågan är om Kallifatides någonsin har skrivit naknare och vackrare.

Brev till min dotter är en storartad läsupplevelse, långt utöver det vanliga.

"Brev till min dotter är en sympatisk och rolig roman, fjäderlätt men inte lättviktig. Det är inte lätt att skriva på det viset, men det är Kallifatides mästerskap."
Ulrika Knutson, Kulturnytt