LitteraturMagazinets recension
av Flickan, mamman och demonerna, Suzanne Osten
En saga om schizofreni
Psykisk ohälsa är i ropet just nu. Kändisar öppnar sina garderober och berättare om det skamliga, svåra. Kampanjer och kvällstidningsartiklar gör alla sitt för att vi skall våga prata, att bryta stigmatiseringen, att rädda liv och ge tröst och stöd till de som drabbas. De anhöriga som det tidigare har talats ännu mindre om får nu sina röster hörda i ny serie på SVT.
I våras skapade Susanne Osten många rubriker med sin film om en flicka, hennes mamma och de demoner som styr deras liv. Tyvärr handlade debatten mest om vilken åldersgräns som ansågs lämplig. Flickans historia kom ganska mycket i andra hand. Tills nu. Nu ges sagan om Ti ut i bokform och kan nå alla, oavsett ålder. Och de barn som lever med en psykiskt sjuk förälder har fått en text att kunna utgå ifrån, en plats att börja prata på. I slutet av boken finns också information om var man kan få hjälp eller stöd.
Ti och hennes mamma bor i en lägenhet i Stockholm. Mamma är sakletare. Varje dag måste hon bege sig ut och samla saker att bära hem. Sakerna måste organiseras och katalogiseras allt på order från herrarna Polter och Geist som är mammas chefer. Lägenheten är så full av skräp att flera rum inte ens går att gå in i. En vuxen läsare förstår att mamman lider av schizofreni men i flickans värld är demonerna verkliga och ett barn som inte vet om galenskap och sjukdom läser nog inte in något psykiatriskt i berättelsen heller. Susanne Osten berättar historien om Ti och hennes mamma som en saga och det skimrar av overklighet. I en realistisk, pedagogisk bok hade mamman inte kunnat bo i en fem-rummare mitt inne i Stockholm och Sveriges sociala nätverk hade fångat in den här lilla familjen för länge sen, erbjudit boendestöd och täta läkarkontakter. Men i den här sagan är Ti prinsessan i tornet som behöver räddas. Räddas gör hon av en makt från ovan, ett gudomligt ingripande av berättaren själv. För berättaren ser att Ti far illa. Hon ser att mamman behöver vård. Ti vill nämligen leva vanligt och ha det rent och normalt och städat. Till slut blir det synligt, genom sagans skimmer. Såna här ingripanden måste ske från ovan. Vi kan inte begära att ett barn själv skall kunna tolka sin situation rätt. Har man en galen mamma som flaxar omkring med turban på huvudet, besatt av två osynliga demoner måste det ju vara jättesvårt att säga det till en lärare eller annan vuxen på ett sätt som låter begripligt. Tack vare den här boken får vi hjälp att göra det.
Mottagen: 13 september 2016
Anmäl textfel
