LitteraturMagazinets recension
av Dubbelexponering, Suzanna Dilber
Fin liten berättelse om att hitta sig själv
”Dubbelexponering” känns först bara som en klassisk skilsmässoskildring, en sådan som jag har läst tidigare. Och det är den också till viss del. Men boken visar också, efter ett par sidor, att den har vissa kvalitéer som ändå gör den läsvärd. Dels har den ett väldigt bra flyt i språket, vilket gör läsningen till en njutning. Dels lägger sig inte huvudpersonerna ner och blir handlingsförlamade av att deras värld slås i småbitar, utan istället väljer de att slåss för sig själva.
I boken får vi möta två kvinnor som båda älskar en otrogen man. Den ena är gift med honom och den andra hans älskarinna och deras liv kommer, mot deras vilja, att kretsa kring just det.
Hustrun, gift sedan många år med Ola, får ett telefonsamtal från en väninna som har sett honom på stan, kyssandes en yngre kvinna. När hon konfronterar honom så erkänner han direkt att han har ett förhållande med en annan och att flera av deras gemensamma vänner känner till det.
Samtidigt som Hustruns värld rasar samman så bönar och ber han om att hon skall förlåta honom, att de kan reda ut det här tillsammans, men hon bestämmer sig för att hon behöver något nytt och flyttar ut för att reda ut sina tankar.
Den Andra, lever däremot i ett rus och i en längtan efter att bli vald först och älskad av en man som behandlar henne oerhört illa, vilket hon inte orkar protestera mot, då det för henne, i alla fall till en början, är värt att lida i väntan på Den Stora Kärleken som hon hoppas skall bli sann. Hon får en mängd löften som hon klamrar sig fast vid och trots att de både krossas och förnyas genom åren så hoppas hon fortfarande, trots att hon någonstans inser att allt har runnit henne ur händerna och att det egentligen aldrig har varit hennes.
De båda kvinnorna vaknar bägge upp och inser att mannen de älskade inte alls är den de trodde, den ena ur ett långt äktenskap med barn och vardag, den andra ur ett flerårigt stormigt och tärande förhållande, men den ständiga längtan efter någon som alltid är någon annanstans.
Som läsare kommer jag nära dem båda och känner en förståelse för att det finns inte bara en sida i en i situation som denna. Boken ger även en insikt i inte bara hur det är att vara den som blir bedragen utan närmar sig även en människas desperata längtan efter kärlek som gör att hen står ut med nästan vad som helst, även om det resulterar i att vara just ”Den Andra” och aldrig Den Första.
Den mänskliga naturen är inte enkel och lätt att förstå men i grund och botten handlar det bara om att vilja ha kärlek och mänsklig närhet, alternativt rädslan om att förlora den.
"Dubbelexponering" är en fin liten berättelse om att hitta sig själv och även om det inte är alltför originell, så är det en läsvärd historia och när jag lägger ner den så är jag på gott humör. Den har, trots allt, ett positivt budskap. Hur mycket det än stormar så kommer det alltid ett lugn efteråt, och det kan vara värt att vänta på.
Mottagen: 20 mars 2012
Anmäl textfel
