LitteraturMagazinets recension
av Det enda rätta, Susanne Boll
Kärlek, irrationella handlingar och svåra livsavgörande beslut
Det här är en relationsroman som jag bara inte kan sluta läsa. Jag slukar den från pärm till pärm.
Författaren skriver om kvinnor i olika åldrar och skeden av livet, om kärlek och en ungdomskärlek som inte är riktigt avslutad, och om val i livet och vad som kan påverka människor som begår irrationella handlingar.
Den erfarna läkaren Helmi arbetar på onkologen och hatar att ge patienterna besked om cancer med obeveklig utgång. Hon omges av död och lidande. Hon fattar ett drastiskt beslut. Hon ska aldrig mer ge negativa besked. Hon är en stark och obeveklig kvinna, men hennes eget liv håller på att gå sönder.
Psykologen Maria upptäcker en knöl i brösten och för att försöka lindra sin dödsångest agerar hon så att hon riskerar både sin yrkeskarriär och sin familj.
Isabelle jobbar på dagis, tar hand om Marias båda barn, och brottas med sitt samboförhållande – är det allvar eller inte.
Det är framför allt Helmi och Maria som har framträdande roller. Helmi har hela sitt liv gjort val efter sitt eget huvud. Hennes barndom återspeglar sig i hennes livsval. Men hon ger ett lugnt och starkt intryck och släpper ingen riktigt nära inpå. Kaoset motar hon bort genom att leva ut sin sexualitet. En gång betydde hennes livskamrat Sven mycket för henne, han såg henne och bekräftade. Men nu drivs hon av en obestämbar kraft framåt. Helmis livsöde är intressant, och till viss del frånstötande. Och hon fortsätter att ta beslut utan att egentligen tänka över konsekvenserna. Det här är en människa i kris, en kris som hon lyckats sopa under mattan i många, många år.
Maria har familj och en varm relation till sin man, Manne. Han framstår här som nästan ofattbart präktig och snäll. Jag har svårt att tro att en sådan man skulle kunna existera, men i den här romanen finns han. De har två förskolebarn tillsammans, Vanja och Vilgot. Vanja är en lillgammal flicka som är oerhört receptiv för känslor i omgivningen. Hon är beskyddande mot sin bror. De är en lycklig familj ända tills Maria börjar förändras. Ångesten efter upptäckten av knölen i bröstet kramar hennes hjärta.
Kvinnorna står i centrum och männen får träda tillbaka. Den enda man som skildras lite mera ingående är Manne. Det är ingen tung bok, trots svåra ämnen. Den är nästan lättsamt välskriven och väldisponerad. Men, jag lite tveksam till att männen skildras så ytligt. De bara finns där, i periferin.
Hela handlingen i boken utspelas under december och julen närmar sig med stormsteg. Den tid som ska vara värme, kärlek och omtanke. Så bygger författaren upp spänningen, steg för steg, och slutligen ställs alla tre kvinnorna inför livsavgörande beslut. Romanen lämnar många tankar efter sig när jag läst ut den.
Det är en bok som nästan kräver att diskuteras, kanske i bokcirkelform.
Mottagen: 28 maj 2013
Anmäl textfel
