Recension av Tolv hav, Stina Aronson

En diktsamling att läsa om och om igen

Både innehåll och intryck som gör mig tvärsäker på att jag måste äga den här diktsamlingen"

Diktsamlingen Tolv hav besitter ett glödande modernistiskt formspråk. Här finns en feber som känns igen från Edith Södergran. Det är blod, passion, febervita lakan och djupaste allvar. Men lika ofta sarkasmer, ambivalenser och tvära kast.

Diktsamlingen Tolv hav besitter ett glödande modernistiskt formspråk. Här finns en feber som känns igen från Edith Södergran. Det är blod, passion, febervita lakan och djupaste allvar. Men lika ofta sarkasmer, ambivalenser och tvära kast.

Många känner främst till Stina Aronsons roman Hitom himlen (1946), men kring 1930 gav hon ut flera böcker som går i en helt annan stil. Diktsamlingen Tolv hav från 1930 har varit svår att få tag på, men återutges nu med introduktion av Anna Jörgensdotter och efterord av Nina Lekander.

Aronson skrev ofta under pseudonym. Tolv hav gavs ut under namnet Sara Sand, medan det modernistiska manifestet Feberboken från 1931 (återutgiven av Rosenlarv förlag 2005) kom ut under pseudonymen Mimmi Palm.

Hemlig invigning

Välkomna mig,

sen i natt är jag en av de invigda.

Jag har inte mer något hjärta.

Jag har en hemlighet

med allt levande i hela världen

och med framtiden,

som är som späd grönska.

Dit strömmar mitt blod

och ger tankarna purpurådring.