LitteraturMagazinets recension
av Väckelse, Stephen King
King bjuder på elektrisk spänning och gammal skåpmat
När Stephen Kings roman ”Väckelse” ges ut är det en ganska unik händelse då den kommer ut i Sverige samtidigt som den amerikanska originalutgåvan ”Revival”.
Hängivna läsare kan konstatera att det har blivit bättre fart på den svenska utgivningen av Kings verk. De kommer också att känna igen sig i den nya romanen, på gott och ont.
”Väckelse” har kallats för en modern ”Frankenstein”. Det finns dock ingen varelse som i Mary Shelleys storverk utan liknelsen handlar mer om diskussionen kring relationen mellan tro och vetenskap. I romanen personifieras det genom prästen Charlie Jacobs. Vid sidan av sitt prästämbete experimenterar han med elektricitet. Det börjar harmlöst med en elektrisk modell som visar Jesus promenad på vattnet och som vid första anblicken fascinerar församlingens barn.
När Jacobs fru och son dör tappar han tron och lämnar sin församling efter ett sista framträdande i kyrkan, en händelse som huvudpersonen Jamie Morton kallar för ”skräckpredikan”. Det är en förkrossad präst som förkunnar:
”Religionen är den teologiska motsvarigheten till en lukrativ försäkringssvindel där man betalar sin premie år efter år och när man sedan behöver förmånerna som man har betalat för så plikttroget, visar det sig att bolaget som fått ens pengar i själva verket inte existerar.”
Jamie Morton träffade Jacobs som barn och efter tragedin ser han inte prästen på flera år. Själv inleder han en karriär som rockgitarrist och får ett sug efter droger som leder honom i fördärvet. Tyvärr har King som terapi börjat älta sitt eget tidigare drogberoende och trafikolyckan som nästan dödade honom i sina böcker. Som ständig läsare har man nu mött liknande karaktärer i ”Det mörka tornet”, ”Duma Key” och ”Doktor Sömn” (kanske glömmer jag ytterligare någon). Ensamvargar, ofta någon sorts konstnärssjälar, som drabbas av en olycka eller ett tungt drogmissbruk eller både och. Visst är det ett säkert sätt att göra det mänskliga mörkret tydligt i en berättelse, men det börjar bli tjatigt.
Då är det mer fascinerande att ta del av hur mytologin i trakterna kring Castle Rock, Maine utvecklas. Att återkomma till New England och dess fiktiva parallellvärld innebär alltid en skön resa till miljöer och karaktärer som man känner igen. King briljerar återigen med sin förmåga att med vardagliga detaljer skildra personer och familjer i en amerikansk småstad. Livet och kärleken beskrivs på ett trovärdigt sätt, med ett undantag: sex. Att skildra sexuell attraktion och handling har aldrig varit någon styrka hos King, det blir ofta platt och emellanåt med drag av gubbsjuka vilket blir tydligt i ”Väckelse”.
Denna gång är det Harlow som är staden där allt börjar när Jamie är barn. I ett makligt tempo får man följa hans upp- och nedgångar i olika faser i livet. Det är typiskt King att använda många sidor för att ge karaktärerna en bakgrund som är lätt att ta till sig. När läsaren är som bäst invaggad i en bedräglig trygghet och man har börjat känna med huvudpersonerna, skruvar han till verkligheten och släpper lös skräcken som då drabbar med full effekt.
”Väckelse” tillägnas tidigare författare som har inspirerat King i skrivandet. I berättelsen återfinner man mer eller mindre tydliga referenser till klassiska storheter som Shelley, Lovecraft och Machen. Även temat i boken är klassiskt, det utgår från urgamla problem av religiös art; Finns det en gud? Varför finns det i så fall så mycket ondska? Vad händer efter döden?
Inte heller de teologiska motiven är nya för King. Det är frågor som går igen i böcker som ”Jurtjyrkogården” och ”Carrie”. ”Väckelse” är mer tydlig i sin religionskritik och titeln på boken är ganska tvetydig. Den traditionella religiösa väckelsen finns med som ett varnande exempel på hur lättledda människor kan bli av en tro som är helt okritiskt. Men även vetenskapen kan missbrukas om den inte förenas med en etisk kompass. Jacobs tappar tron på kristendomen som människans frälsning, men utvecklar en fanatisk tilltro till sina vetenskapliga experiment som ska förklara allt.
När Jacobs utmanar mäktiga krafter blir Jamie både hans katalysator och motstånd. Att deras öden är sammankopplade fram till den sprakande upplösningen är tydligt från början i romanen. Trots att det finns brister i boken som gör att man kan tycka att betyget är lite i överkant, är det en riktigt ruskig bok även för vana skräckläsare.
Mottagen: 11 november 2014
Anmäl textfel
