LitteraturMagazinets recension
av 22/11 1963, Stephen King
Stephen King skriver om JFK-mordet – på sitt sätt
50 år efter mordet på John F Kennedy släpps romanen ”22/11 1963” på svenska. Det är en tidsresa i dubbel bemärkelse när Stephen King i sin första riktiga historiska roman låter huvudpersonen ta sig tillbaka till slutet av 1950-talet.
Al Templeton driver en snabbmatsrestaurang med mycket bra priser. Hans hemlighet är att han kan resa tillbaka till 1950-talet och köpa billigt kött till sina hamburgare. När Als dagar är räknade kontaktar han Jake Epping för att avslöja porten till det förflutna. Hans önskan är att Jake ska förhindra mordet på John F Kennedy i Dallas 1963.
Romanen tar upp flera teman som den vane Stephen King-läsaren känner igen. Den hypotetiska möjligheten att åka tillbaka i tiden och ändra historien känns igen från ”Död zon”. Då ställer han frågan; “om du hade möjlighet att åka tillbaka i tiden och mörda Hitler, hade du gjort det?”. Enda kruxet är att man inte vet vad alternativet är.
Den kontrafaktiska historieskrivningen är en intressant idé. Problemet är att dåtiden gör motstånd. “Fjärilseffekten” gör att små förändringar i historien kan få stora konsekvenser. Därför är det inte så enkelt för Jake att bara gå genom porten till 1950-talet och göra som han vill. Han kan inte oskadliggöra Oswald förrän han är säker på att denne var ensam gärningsman. Men han vill dessutom undvika att ändra på historien i onödan.
”22/11 1963” är också en kärlekshistoria. Den frånskilde Jake träffar sin själsfrände på 1950-talet; Sadie Dunhill en 28-årig bibliotekarie som flytt från sin kontrollerande make. Förhållandet får naturligtvis betydelse för hur Jake ska klara av sitt uppdrag och hur han ska tänka kring sin egen plats i dåtid/nutid.
Kärlekshistorien är ganska stark, men i övrigt blir skildringen av hans liv i den lilla staden där Sadie bor lite för långdragen. Berättelsen tappar i spänst när Jake ska leva närmare fem år i det förflutna innan uppdraget kan utföras. Berättelsen hade tjänat på om King kunde ha strukit bort ett par hundra sidor (enligt vissa gäller detta alla hans böcker).
De parallella verkligheterna känns igen från Kings senaste verk. Resandet i tid och rum samt olika dimensioner har genomsyrat alla romaner sedan olyckan som nästan tog författarens liv. Som “Constant Reader” känner man igen sig från ”Det mörka tornet”, ”Duma Key” och ”Liseys berättelse”. Dessutom får man besöka Derry igen och träffa några av barnen som slogs mot monstret i ”Det”!
Stephen King får klart godkänt i genren historiska romaner och hans porträtt av Oswald är riktigt levande! Slutet ska naturligtvis inte avslöjas här, men det är en trovärdig upplösning på en berättelse om tidsresor. Tydligen var det sonen, författaren Joe Hill, som gav idén till ett bättre slut än det som King först hade skrivit.
Mottagen: 18 november 2013
Anmäl textfel
