Lena svarade, gav luren till mig och sa: ”Det är Lars Lagerbäck”, jag hivade undan ett romanutkast och viskade ”äntligen”, vi pratade minst en halvtimme, han kunde inte lova någonting, allt var på Gorans initiativ, men nästa morgon tog jag tåget till Gimo och stod – innan jag visste ordet av – ombytt och klar och gjorde high five med Anders Svensson i mittcirkeln.

Frans Högström, en relativt obemärkt författare i fritt fall mot medelåldern, erbjuds en dag plats i svenska fotbollslandslaget. Den sportsliga succén är omedelbar, framgångarna på Europas arenor passerar inte obemärkta och han hamnar bredvid Goran Stankovic (barndomsbekant och fotbollssveriges kelgris) i FC Barcelonas anfall.

Dessvärre tycks Frans ha förlorat skrivandets gåva. Detta samtidigt som Goran – av allt att döma ett slumrande geni – med full kraft drabbats av litteraturens gift.

Stefan Lindbergs nya noveller består av såväl realistiska tablåer som fantastiska tankemodeller: barnen i en västsvensk småstad inser att deras föräldrar om nätterna försvinner till hemliga sammankomster långt ute i skogen, en sexmissbrukare minns sin sista erövring, tre reklamare – inbegripna i ett döende ménage à trois – skapar en golemliknande varelse under en firmafest.

De tolv berättelserna är lika obarmhärtiga som lustfyllda, oavbrutet underhållande, genomstrålade av ljus, nedsänkta i mörker.

Stefan Lindbergs tredje bok är en novellsamling med tolv berättelser. Ömsom fantastiska, ömsom strängt realistiska, men alltid med en ton och ett slags ursinne som gör att man läser dem med ett undertryckt skratt.

Titelberättelsen I Gorans ögon handlar om en författare som verkar ha en del gemensamt med Stefan Lindberg själv. Han presenteras som en författare ur mellanskiktet, en som får små upplagor men goda recensioner, en som alltså har ont om pengar. Denne författare blir uppringd av Lars Lagerbäck och erbjuden en plats i fotbollslandslaget. Det leder till proffskontrakt hos FC Barcelona, miljoninkomster och jubel på fullsatta fotbollsarenor. Men i takt med författarens framgångar på fotbollsplanen ökar hans svårigheter att hitta orden och få ihop ens den enklaste text. Samtidigt börjar hans lagkamrat Goran att skriva …

Stefan Lindbergs berättelser utspelar sig ofta på en annan sida av verkligheten. Där kan det vara litterära evenemang som fyller de största arenorna. En marknadsföringsidé kan råka programmeras så att den blir en varelse med liv. Barnen i ett västsvenskt samhälle kan upptäcka att deras föräldrar går till hemliga sammankomster i en håla i skogen på kvällarna.

Flera av novellerna berättas som rekonstruktioner i efterhand, vilket lägger skikt av tolkningsmöjligheter, ironi och osäkerhet över händelseförloppen.

Det enda som är säkert är att varje god berättelse innehåller sin motberättelse. Och att det liv vi lever inte är det enda möjliga.

Stefan Lindbergs novellsamling I Gorans ögon består av såväl realistiska tablåer som fantastiska tankemodeller: barnen i en västsvensk småstad inser att deras föräldrar om nätterna försvinner till hemliga sammankomster långt ute i skogen, en sexmissbrukare minns sin sista erövring, tre reklamare - inbegripna i ett döende ménage à trois - skapar en golemliknande varelse under en firmafest.

De tolv berättelserna är lika obarmhärtiga som lustfyllda, oavbrutet underhållande, genomstrålade av ljus, nedsänkta i mörker.

Oavbrutet underhållande noveller - genomstrålade av ljus, nedsänkta i mörker

Stefan Lindbergs tredje bok är en novellsamling med tolv berättelser. Ömsom fantastiska, ömsom strängt realistiska, men alltid med en ton och ett slags ursinne som gör att man läser dem med ett undertryckt skratt.

Titelberättelsen I Gorans ögon handlar om en författare som verkar ha en del gemensamt med Stefan Lindberg själv. Han presenteras som en författare ur mellanskiktet, en som får små upplagor men goda recensioner, en som alltså har ont om pengar. Denne författare blir uppringd av Lars Lagerbäck och erbjuden en plats i fotbollslandslaget. Det leder till proffskontrakt hos FC Barcelona, miljoninkomster och jubel på fullsatta fotbollsarenor. Men i takt med författarens framgångar på fotbollsplanen ökar hans svårigheter att hitta orden och få ihop ens den enklaste text. Samtidigt börjar hans lagkamrat Goran att skriva …

Stefan Lindbergs berättelser utspelar sig ofta på en annan sida av verkligheten. Där kan det vara litterära evenemang som fyller de största arenorna. En marknadsföringsidé kan råka programmeras så att den blir en varelse med liv. Barnen i ett västsvenskt samhälle kan upptäcka att deras föräldrar går till hemliga sammankomster i en håla i skogen på kvällarna.

Flera av novellerna berättas som rekonstruktioner i efterhand, vilket lägger skikt av tolkningsmöjligheter, ironi och osäkerhet över händelseförloppen.

Det enda som är säkert är att varje god berättelse innehåller sin motberättelse. Och att det liv vi lever inte är det enda möjliga.

Stefan Lindbergs tredje bok är en novellsamling med tolv berättelser. Ömsom fantastiska, ömsom strängt realistiska, men alltid med en ton och ett slags ursinne som gör att man  läser dem med ett undertryckt skratt.

Titelberättelsen I Gorans ögon handlar om en författare som verkar ha en del gemensamt med Stefan Lindberg själv. Han presenteras som en författare ur mellanskiktet, en som får små upplagor men goda recensioner, en som alltså har ont om pengar. Denne författare blir uppringd av Lars Lagerbäck och erbjuden en plats i fotbollslandslaget. Det leder till proffskontrakt hos FC Barcelona, miljoninkomster och jubel på fullsatta fotbollsarenor. Men i takt med författarens framgångar på fotbollsplanen ökar hans svårigheter att hitta orden och få ihop ens den enklaste text. Samtidigt börjar hans lagkamrat Goran att skriva …

Stefan Lindbergs berättelser utspelar sig ofta på en annan sida av verkligheten. Där kan det vara litterära evenemang som fyller de största arenorna. En marknadsföringsidé kan råka programmeras så att den blir en varelse med liv. Barnen i ett västsvenskt samhälle kan upptäcka att deras föräldrar går till hemliga sammankomster i en håla i skogen på kvällarna.

Flera av novellerna berättas som rekonstruktioner i efterhand, vilket lägger skikt av tolkningsmöjligheter, ironi och osäkerhet över händelseförloppen.

Det enda som är säkert är att varje god berättelse innehåller sin motberättelse. Och att det liv vi lever inte är det enda möjliga.