Recension av Nya kontakter, Sophie Kinsella
Underhållning, romantik och helt galna situationer
En chick lit-roman full med fotnoter måste höra till undantagen. Jag har aldrig läst en roman med fotnoter förut, men greppet fungerar. Å andra sidan har jag heller inte läst Sophie Kinsella, eller Madeleine Wickham, tidigare. Hon använder sig av båda författarnamnen.
Huvudpersonen är den konflikträdda Poppy Wyatt – hon vill så gärna vara omtyckt av alla – och så försätter hon sig i den ena dråpliga och problematiska situationen efter den andra. Nu har hon förlorat sin förlovningsring, en antik smaragdring och släktklenod som Magnus hämtade ut från föräldrarnas bankfack. Hon ska snart träffa sin fästman och hans föräldrar. Hur ska hon förklara att hon inte bär ringen?
Åtta tjejer gick på eftermiddagste med champagne på hotellet. Någon vill prova Poppys ring och den sändes runt från den ena till den andra. Brandlarmet tjöt och när kalabaliken var över så var också Poppys ring spårlöst borta. Poppy är förtvivlad. Hon mer eller mindre terroriserar hotellets personal och oturligt nog blir hon dessutom bestulen på sin käraste ägodel, mobiltelefonen. Då vänder turen tillfälligt, hon hittar en fungerande mobiltelefon i en papperskorg och sänder numret till bekanta och alla som kan tänkas hitta ringen. Telefonens ägare, Sam Roxton, ringer och vill ha tillbaka den, det är en företagsmobil som hans sekreterare slängde den när hon stack. Poppy lyckas övertala honom att få låna mobilen någon vecka mot att hon lovar att vidarebefordra alla Sam meddelanden och mail.
Allt detta händer precis i bokens början och berättelsen fortsätter i samma stil. Det blir inte en lugn stund. Poppy är suverän på att försätta sig själv i klistret, men lika suverän på att trassla sig ur.
Poppy kan inte låta bli att läsa Sams meddelanden både de privata och företagets och hon har åsikter om hur han sköter sina relationer. Det kliar i hennes SMS-finger och hon börjar svara på Sams meddelanden.
Boken är skrattframkallande och lite småruggigt genant på samma gång. Här finns roliga, generande och problematiska situationer, många skapade av Poppy själv. Hon lyckas för det mesta slingra sig ur, om inte med äran i behåll så i alla fall lysande smidigt.
Textmassan består i huvudsak av kvicka och roliga dialoger. Språket är rappt och ibland skapas nya ord, som när Poppy erkänner för sig själv att hon ställt till det med problem både för sig själv och för Sam. Det skulle ju ha varit en rolig dag – eller som Poppy säger – en ”bröllopig” dag för hon är ju också i full färd med att planera sitt stundande bröllop.
Vill du ha dråpliga förvecklingar, romantik och glad underhållning så är det här verkligen boken för dig.
Mottagen: 27 juni 2012
Anmäl textfel