På persiska finns ett underbart uttryck, war nam nihadan, som betyder ”att mörda någon, begrava hans kropp och låta blommor växa över liket för att dölja det”.

År 2011 bevittnade vi (och deltog i) en rad skakande händelser, från den arabiska våren till Occupy Wall Street-rörelsen, från protesterna i de brittiska förorterna till Breiviks ideologiska vansinne. Detta år var således ett år av farliga drömmar som pekade i helt motsatta riktningar: å ena sidan emancipatoriska drömmar som mobiliserade demonstranter i New York, på Tahrirtorget, i London och i Aten; å andra sidan dunkla och destruktiva drömmar som drev fram Breivik och rasistiska populister över hela Europa, från Nederländerna till Ungern. Den hegemoniska ideologins primära uppgift blev att neutralisera den sanna dimensionen av dessa händelser. Var inte den förhärskande reaktionen från mediernas sida just ett war nam nihadan? Medierna dödade den radikala emancipatoriska potentialen i dessa händelser, eller dolde det hot som de riktade mot demokratin, och de sådde blommor över det nedgrävda liket.

Just av detta skäl är det så viktigt att reda ut begreppen, att placera dessa händelser inom ramen för den globala kapitalismen som helhet, eller med andra ord att visa hur de förhåller sig till den centrala antagonismen i dagens kapitalism.