LitteraturMagazinets recension
av Máni Steinn - Pojken som inte fanns, John Swedenmark
Sjón tillbaka med en välskriven pärla
Katastrofstämning i centrum för Sjóns förtätade kortroman om en 16-åring pojke på Island runt 1918.
Den isländske författare som ryms bakom pseuodynmen Sjón är en minst sagt produktiv person. Han har lämnat ifrån sig mängder av låttexter, diktsamlingar och romaner. Efter att ha vunnit Nordiska rådets litteraturpris är han nu tillbaka med en bok som hunnit få flera isländska pris.
Denna senaste bok, "Máni Steinn" med undertiteln "Pojken som inte fanns", utspelar sig i Reykjavik år 1918. Första världskriget lider mot sitt slut. Vulkanen Katla har ett stort utbrott som bidrar till katastrofstämningen och mitt i detta drabbar den allvarliga epidemisjukdomen spanska sjukan många länder – så även Island.
I centrum för Sjóns förtätade kortroman står titelns Máni Steinn, en sexton år gammal pojke. Han bor med sin farmor och har ett passionerat förhållande till biografsalongen. Stumfilmer utgör en stor del av hans värld, särskilt nu när han har fått sluta skolan på grund av sin ordblindhet men inte heller har något jobb.
Förutom filmerna är kärleken till män det som driver Máni Steinn. Han raggar på främlingar och stämmer möte med dem i diverse buskage och dunkla rum. Samtidigt dras han starkt till en ung kvinna, Sóla G. Hon som sveper in i och ut ur hans liv på sin motorcykel och som ser hans kärlek till männen på ett sätt som ger den ett alldeles särskilt skimmer.
När spanska sjukan gör att mängder av människor insjuknar och dör får Máni Steinn och Sóla G. en viktig roll som medhjälpare åt en läkare och får då se mycket av lidande och död, detaljerat beskrivet. Frågan är bara: när sjukdomen är överspelad, finns det då plats för någon som Máni Steinn? Är bögar önskade över huvud taget? Får han plats med sitt sätt att tänka, känna och vara människa?
Det här är en speciell och ganska magisk roman som språkligt sätt är väl vässad och fint översatt av John Swedenmark. För alla som tycker om korta, poetiska sagoromaner är det här en riktig pärla – väl värd att låta sig svepas med av och sugas in i.
Mottagen: 3 oktober 2014
Anmäl textfel
