LitteraturMagazinets recension
av Överenskommelser, Simona Ahrnstedt
Genuin underhållning
”Överenskommelser” handlar om kärlek med förhinder i överklassmiljö i slutet av 1800-talet. Unga, intelligenta Beatrice Löwenström möter stilige Seth Hammerstaal och de faller båda pladask. Men det tar en hel bok och sju sorger och åtta bedrövelser innan de slutligen får varandra.
Författaren Simona Ahrnstedt beskriver sig själv som Sveriges enda romanceförfattare och jag måste erkänna att romance inte är en genre som jag är speciellt bekant med. Efter att jag läst boken far tankarna automatisk till ”Kulla Gulla” och ”Anne på Grönkulla” – böcker som jag läste och älskade som barn. Framträdande inslag i de böckerna är också kärlek med förhinder där de tu får varandra på slutet.
Men för mig påminner upplevelsen av ”Överenskommelser” även på andra sätt om läsningen av de två flickboksklassikerna. Det är tryggt och trivsamt och allt ordnar sig på slutet och ingenting är farlig på riktigt. Dessutom triggar den igång viljan att sluka, framför allt i slutet. Själv sträckläste jag andra halvan av boken och stängde sista sidan klockan tre på natten (och vågade knappt berätta för mina bokslukande barn varför jag var trött dagen efter eftersom jag alltid tjatar på dem att släcka lampan när de läser som bäst).
Men ”Kulla Gulla” och ”Anne på Grönkulla” innehåller många andra trådar än kärlekshistorien. I ”Överenskommelser” är det väldigt enkelspårigt – som sig bör vad det gäller denna genre? – och det krävs förvecklingar och några dramatiska men snabbt överstökade episoder för att dra ut på upplösningen. Någonstans i mitten känns det lite tröttsamt och nästan skrattretande när kärleksparet för sjuttioelfte gången missförstår varandras avsikter. Men i det stora hela lyckas historien hålla intresset vid liv hela vägen. Man vill helt enkelt veta hur det går och under tiden hålls man på gott humör med beskrivningar av vackra kläder, trevliga utflykter, spännande vänskap, sexscener och storslagna fester. Det finns till och med en episod med shopping där vår hjältinna kan köpa allt hon önskar sig.
Boken är njutbar för den trygga och trivsamma stämning den skapar. För mig är det bara en detalj som gör att det skorrar lite tråkigt – allt tjänstefolk som finns med i periferin. Vår hjältinna tycks inte ägna dem en tanke – även om hon alltid säger ett vänligt ”tack”. Det är bara trotjänarinnan miss Mary som har en liten biroll i historien.
En rolig detalj med boken är att Simona Ahrnstedt skapar så många nya, helt egna ord. Första gången jag stöter på ett obekant ord antar jag att det är ett tryckfel. Men när det sker igen och igen inser jag att det är egen vokabulär.
Läs boken om du vill bli genuint underhållen. Du kommer inte att bli besviken!
Mottagen: 21 maj 2012
Anmäl textfel
