"Min älskade jag kan inte säga hur glad jag är åt att ha dig och bli bortskämd af din stora kärlek."

Så skrev Selma Lagerlöf till Valborg Olander 1902 i ett av de första breven i en brevväxling som skulle komma att pågå i nästan 40 år. Till en början präglas deras förhållande av häftig förälskelse, men vart efter åren går glider de in i en förtrolig arbetsgemenskap. Valborg blir hjälpreda och sekreterare åt den världsberömda författarinnan, eller med Selmas ord: "en riktig författarhustru".
De 250 brev av Selma Lagerlöfs hand som Ying Toijer-Nilsson valt ut ur den omfattande brevväxlingen handlar om allt mellan himmel och jord: om det omöjliga författaryrket och framväxten av romanerna, om ombyggnaden av Mårbacka och den tidskrävande skötseln av gården, om den växande strömmen av uppdrag och svårigheterna att freda sig mot besökande och om de sista årens kamp för att skriva fastän krafterna inte vill räcka till. Men framför allt vittnar breven om djup och självklar gemenskap:

"Tack, tack min älskade för alla kloka råd och allt arbete. Det finns väl ingen, som har en sådan vän, som jag har i dig."