LitteraturMagazinets recension
av Konbini, Sayaka Murata
Fullträff för japansk kortroman
Japanska Murata Sayaka har med sina novellsamlingar rönt vissa framgångar i hemlandet, men det är med kortromanen "Konbini Ningen" som hon slagit igenom stort. LitteraturMagazinets Lisa Fransson har läst den i fransk översättning.
Furukura San som är romanens berättare och antihjälte tillhör en mänsklig avart som rör sig i samhällets periferi. Hon tänker och reagerar inte på samma sätt som andra och detta blir hon tidigt medveten om. När hennes utspel och initiativ ständigt ger utlopp för tillrättavisande bestämmer sig barnet för att hålla sig i bakgrunden. Hon slutar delta i det sociala samspelet och blir mer eller mindre stum. När hon börjar leva på detta vis – avsides –, så går allt ganska bra. Och liksom ett svek gentemot hela mänskligheten framställer hon sakligt hur hon stilla kväver allt det som varit unikt hos henne; hennes sätt att avläsa världen och reagera därefter. Som barn upplevs hon av omgivningen som opassande och uppretande och i vuxen ålder förvandlas hon till en mes, en avvikare som ideligen sänder ut fel och obekväma signaler.
Det är sällsynt att få träda in bakom det blickfång som står utanför normen och det som ur alla hänseenden representerar utanförskap. Just en sådan person, tänker jag, som med andra förutsättningar hade kunnat skapa stordåd. En kvävd Yayoi Kusama, eller kanske framträder här äntligen Marguerite Duras Lol V. Stein och berättar sin historia i egen hög person. Slut på spekulerandet! Här möter vi psykoanalysen direkt utifrån patientens synvinkel. Furukawa utplånar sig själv för att uppnå någon form av acceptans, för att ens få lov att vistas i och existera inom den rådande normen.
I Japan kryllar det av Family Mart, Lawson och Seven/Eleven; små fyrkantiga affärer – konbinin – som håller öppet dygnet runt och vars miljö känns allt annat än inbjudande. Här hälsas varje kund på identiskt vis. Allt är kliniskt rent och biträdena fungerar mer eller mindre som robotar. Den rollen kan Furukawa lära sig att spela, vilket blir hennes räddning. Men att tjänstgöra i en konbini är inte något riktigt jobb. Det är studenter, timanställda och unga som ännu inte funderat ut vad de vill göra i livet som kommer och går bakom konbinins strålkastarljus. Det är inte en plats där man förväntas bli kvar. 35 år gammal, utan man eller familj och utan några som helst ambitioner om en ”normal” karriär, blir det svårare och svårare för Furukawa att försvara sig själv och sitt arbete. I ett sista försök att övertala omgivningen om sin skenbara normalitet ingår hon en överenskommelse med en man. En man som är ganska olik henne själv men som liknar henne i det att de båda är annorlunda. Skulle ett äktenskap rädda dem ur utanförskapet?
Det var ett bra tag sedan jag kände sprudlande entusiasm över en roman, men Murata Sayakas "Konbini Ningen" är en sådan sällsynt pärla som påminner oss om varför litteraturen är så viktig och varför vi fortsätter att läsa böcker. Därför att vi då och då ska få den där sanslösa känslan av hänförelse. Det här är en bok som på ett nytt, spännande vis ökar ens förståelse för människan och mänskligheten. Murata Sayaka har en sån röst som definitivt kommer att spridas över språkgränserna.
Boken har ännu inte översatts till svenska så den som vill upptäcka Muratas spännande kortroman måste ha lite tålamod. Den kommer förmodligen att översättas snart, allt annat vore en skam för den svenska bokmarknaden. "Konbini Ningen" har hyllats med det prestigefulla Akutagawapriset och läses flitigt i Japan just nu. Utöver den franska översättningen kommer en engelsk utgåva i juni.
Mottagen: 15 februari 2018
Anmäl textfel
