LitteraturMagazinets recension av Fler nobeller : noveller av nobelpristagare, Albert Camus
En smällkaramell av nobepristagare
Tiden är kort och konsten är lång. Vill man svara ja på frågan "Har du läst hen?" men inte orkar ta sig igenom ett helt verk kan man avnjuta nobelpristagarna i kortform.
I "Fler nobeller", en uppföljare till "Nobeller", finns tjugo nobelpristagare representerade med kortprosa och utdrag ur längre verk.
I sitt förord skriver Gun Ekroth att det utmärkande för en novell är att den är kort utanpå och lång inuti. Det stämmer utmärkt bra in på Herta Müllers knappsidiga texter (och hennes prosa är ju i vanliga fall också förtätad).
I novellen "Äppelträdet" börjar ett träd nattetid äta sina egna äpplen, något som sänder sociala och religiösa skälvningar genom byn. Här finns sådana ljuvliga meningar som
"För latinets skull verkade predikstolen mycket hög"
och
"Natten hade vuxit sig stor. Den trängde undan himlen från byn".
En annan av novellens trumfkort är att den lämpar sig mycket väl för att dra upp små förbisedda dramer i strålkastarljuset. Wislawa Szymborskas klarögda meditation över "den enda bok som inte har för avsikt att överleva oss" är just en sådan ögonöppnare. För vem har väl någonsin skänkt almanackan en poetisk tanke?
En smällkaramell av Albert Camus tunga sorg, Marios Vargas Llosas obehag och Tomas Tranströmers lätta tydlighet. Men ge inte bort den till någon petimäter. Komman och punkter har glatt skuttat runt, bokstäver gett sig av och "verkstan" blivit "verksamt". Mitt eget exemplar är fullt av arga rättningar i blyerts.
Mottagen: 5 december 2013
Anmäl textfel