LitteraturMagazinets recension
av Midnattskronan, Sarah J. Maas
Från mediokert mot episkt
Lönnmördaren Celaena känner sina tilltänkta offer. Självbevarelsedrift och lojalitet står i fokus när hennes äventyr fortsätter.
”Midnattskronan” är andra delen i Sarah J. Maas fantasyserie som inleddes med ”Glastronen”, och det är nu med den andra boken som tempot skruvas upp och både historien och huvudpersonen börjar ta form.
I ett videoklipp på nätet berättar författaren att serien fått epitetet ”Lady fantasy” tryckt på omslagen till de ryska översättningarna. Trots många lovande inslag kretsade mycket av storyn i första boken kring klänningar och kavaljerer. I ”Midnattskronan” har Celaenas garderob fått mindre betydelse och romanserna är inte lika veliga. Små problem upphör att vara problem när bästa vännen råkar riktigt illa ut och Celaena får en lista i handen på gamla bekanta som hon måste ta livet av för att återfå sin frihet.
Äntligen får Celaena vara precis så hård, oresonlig och krigisk som ryktet påstår. För de som tragglat sig igenom ”Glastronen” kommer ”Midnattskronan” som en riktig belöning. Äventyret tar fart. Uppdragen hopar sig och medan Celaena försöker få ordning på de faror och gåtor som ruvar i slottets lönngångar finns det andra som gör efterforskningar om henne. Vad är det hon döljer?
Tyvärr är det lite ”bokfabrik” över serien. Riktigt sådär okonstlad och nyskapande är den inte. Men bortsett från en bedrövlig skildring av sexdebuten (som inte är särskilt lady - eller kanske bara alltför mycket "lady"). så blir serien bara bättre och bättre. Och bäst av allt: tredje delen finns redan ute.
Mottagen: 12 oktober 2017
Anmäl textfel
