LitteraturMagazinets recension
av Torskarnas pride-parad, Sara Hansson
Med språk, bild och humor som vapen
Seriealbumet "Torskarnas prideparad” vimlar av girl power och mjukt formade bokstäver. Men ämnena som lyfts är allt annat än lättsamma.
Sara Hanssons förra bok, den självbiografiska serieromanen ”Vi håller på med en viktig grej” utkom 2011 och belönades med Urhunden för årets svenska seriealbum. Nu lyfts blicken från flickrummet till det omgivande samhället och alla dess sunkiga strukturer.
Det är ett tämligen ultraliberalt och kapitalistiskt samhälle som döljer sin kallhamrade kärna under ett lager glättigt entreprenörskap som beskrivs. Ett samhälle där det kan vara ett arbete att vara gravid, där de individuella rättigheterna glatt uppfylls på bekostnad av andra och där språket mest används som en vilseledande manöver.
Rätt mycket i Hanssons serieskapande handlar om just språket. Hur fritt är egentligen ”det fria valet”? Vad betyder det när man använder uttrycket ”alla kvinnors rätt till sin egen kropp” för att legitimera prostitution? Med ord kan man skönmåla och vilseleda och bara för att något är grammatiskt korrekt betyder det inte automatiskt att det är sant. Så Hansson använder samma vapen för att gå till motangrepp mot det hon anser vara befängt och låter feta bokstäver fylla hela serierutor med den avklädda sanningen. Ihop med de skönt mjuka pennlinjer som kännetecknar hennes bilder skapas en behaglig yta med becksvart djup. Det hela är mycket effektfullt.
Sättet Hansson berättar om surrogatmödraskap eller varför ingen vill vara ett offer blottlägger strukturer. Det hjälper mig som läsare att sätta ord på den där känslan av obehag som jag tidigare inte riktigt kunnat formulera inför mig själv eller andra. Jag utrustas helt enkelt med ett helt argumentationsbatteri vilket känns oerhört tillfredställande. Det är nästan så att jag ser fram emot att få ta nästa debatt om politiskt våld eller sexköp som fräscht normbryteri…fast bara nästan.
Boken är en blandning av kortare och längre serier, av snabba skämt och långa undersökande reportage. De komiska slutsnärtarna saknar ibland den rätta knycken och når inte hela vägen fram. Det är i stället när Sara Hansson sticker hål på säljsnackande ”marknadsliberala fundamentalister” som hon är som allra bäst. De långa, resonerande serierna håller i allmänhet högre kvalitet än de satiriska enrutingarna.
När berättelsen kommer fram till bilden av en surrogatmamma, krönt av rubriken ”den här människan” då stannar allt liksom upp, och med full kraft tvingas jag ta in hela den värld som vi skapat åt oss. Där jag har rätt att köpa allt så länge detta existerar för mig att köpa, skit samma om det handlar om en ny telefon eller en annan kvinnas livmoder. Det är dessa stunder jag bär med mig när boken är utläst.
Mottagen: 1 december 2014
Anmäl textfel
