Recension
av Jag ska egentligen inte jobba här, Sara Beischer
Roligt och läsvänligt om äldrevården
Sara Beicher orsakade en viss uppståndelse med sin roman om äldrevården: ”Jag ska egentligen inte jobba här”. Eftersom jag är bekant med den miljö som beskrivs var jag nyfiken, men samtidigt lite avståndstagande, rädd för att bli besviken. Till sist tog jag ändå med mig boken hem från biblioteket där jag nu jobbar – i stället för, som innan, på det skandalomsusade Koppargården – och började läsa.
När jag väl hade gett mig i kast med Beichers bok var det omöjligt att sluta. Den var så pass medryckande skriven och lätt att flyta med i att den snabbt var utläst – och jag hade rejält kul på vägen: Beicher fångar verkligen humorn i olika situationer, både i de absurda lägen man kan hamna i med någon som är dement, det absurda med själva vårdens (brist på) ambitioner, och det roliga i alla andra situationer i livet. Beicher bjuder på berättarjaget, låter henne hamna i situationer där läsaren har ett klart övertag och där hon nästan blir gjord till åtlöje, samtidigt som hon alltid framstår som sympatisk – eller åtminstone möjlig att förstå.
Titeln säger verkligen allt. Det handlar om någon som inte vill jobba i vården och bara jobbar där för att det inte dök upp något bättre. Någon som egentligen vill vara skådespelare, men som i slutänden blir kvar bland gamlingarna och trivs ganska bra. Processen dit, från insikten om att de äldre faktiskt kissar på sig (!) och dör på ett långsamt, plågsamt sätt till att huvudpersonen börjar bry sig om de så kallade vårdtagarna och trivas med det hon gör, är finstämt beskriven.
Det jag kan ha invändningar mot är blandningen mellan detaljrikedom i beskrivningarna, och allt det som aldrig beskrivs av själva vårdverkligheten. Den balansen känns inte helt perfekt genomförd; samtidigt som detaljerna stundom är många, är det svårt att få ett grepp om helheten. Dessutom är det en rolig och medryckande bok, men långt ifrån något mästerverk, vare sig stilistiskt eller innehållsmässigt. Som debut ger den mycket, men i framtiden kan Beicher skriva på andra nivåer.
Mottagen: 25 augusti 2012
Anmäl textfel
