LitteraturMagazinets recension
av Det handlar om dig, Sandra Beijer
I Sandra Beijers debutbok finns bara du och jag
Alla andra människor har biroller i en vacker historia om de första kärleken, helt utan pekpinnar.
Sandra Beijer driver den stora bloggen ”Nio till fem”. Där delar hon bland annat med sig av egna erfarenheter om kärlek, och hon ger även råd till andra. Inte helt oväntat handlar hennes debutroman om just kärlek – den allra första. Och största. Det förstår vi bara genom titeln och det fina omslaget, men framför allt förstår vi det genom bokens språk och upplägg. Här finns bara duet och jaget. Alla andra har biroller i deras historia, och det är det som gör ”Det handlar om dig” till en stark och realistisk roman om kärlek.
Det absolut bästa med den här boken är att den skriver som det är och inte hur det borde vara. Huvudpersonens erfarenheter är inte alla femtonåringars erfarenheter, men mångas, och de känns varken censurerade eller romantiserade. Boken värjer sig inte för erfarenheter som är pinsamma eller svåra att skriva om.
Framför allt är berättelsen inte skriven om ungdomar ur en vuxens perspektiv. Den är skriven rakt ur huvudet på jaget vilket ger en stark närvaro. Det saknas pekpinnar och moralkakor. Det finns sex när man är kär, sex när man inte är kär, otaliga fyllor och massor av hångel. Boken är inte ens skriven med vuxen efterklokhet, och det är precis så det ska vara. Få ungdomsböcker lyckas så väl att hålla sig med båda fötterna i ungdomen.
Många scener är otroligt fina, men inte ens när det är fint är det romantiserat. Eller klyschigt. Sex för första gången med någon man är kär i behöver nödvändigtvis inte vara fantastiskt. Kanske behöver det inte ens vara skönt, och man kanske inte glor i varandras ögon i en hel evighet, men det är stort ändå.
Kärleken uttrycks inte heller i romantiserade termer. Vi slipper upprepade kärleksförklaringar med stora ord. Istället förstår vi hur kär jaget är genom både gester och kroppsspråk. Små kommentarer fullsprängda med laddning som gör att jag som läsare bara smälter fullständigt. Det här hänger också ihop med språket som ytterligare stärker närvaron i texten. Dels känns det trovärdigt hur personerna uttrycker sig och pratar med varandra, men framför allt hur jaget tänker och känner. Här tror jag alla kan känna igen sig.
Något annat jag verkligen fastnar för är upplägget. Det finns ett jag och ett du – personer vi inte ens får namn för – och hela berättelsen centreras kring dem. Det finns ingenting annat. Alla andra människor har biroller i deras historia, och det stärker känslan av boken som en stormig och stark förälskelse. Det här är den första och stora kärleken, och då känns det precis som att allt annat försvinner. Det är bara du du du. Och jag.
Mottagen: 14 april 2014
Anmäl textfel
