LitteraturMagazinets recension
av Al Dente, Samantha Santambrogio-Öberg
Italiensk mat på riktigt – och på svenska
Det är sällan jag gapskrattar när jag bläddrar i en kokbok men det här är något så ovanligt som en kombination av torr svensk humor och mustig italiensk matglädje. Eller är det tvärtom?
"Inte en italiensk kokbok till!" suckar jag och ser framför mig pittoreska byar, rynkiga farbröder och recept med konstiga styckningsdetaljer. Men jag ger den ändå en chans eftersom jag har hört att jag åtminstone ska få svar på varför jag behöver så många olika sorters olja i köket. Två sidor senare är jag hejdlöst förälskad i Samantha Santambrogio-Öberg. Var har du varit i hela mitt liv?
Kärleken till landet, maten och råvarorna är så klart stor, som i alla italienska kokböcker. Men det finns en ovanlig tolerans och till och med respekt i boken för att det medelsvenska livet inte är som det italienska alla gånger. Eller med andra ord: "Att äta primo, secondo, contorno och dolce som vi gör hemma i Italien är inte kompatibelt med Bolibompa och övertidsarbete".
Pekpinnar förekommer, men de riktas snarare mot den som inte vågar strunta i pekpinnar och lita på de egna smaklökarna. Det enkla hyllas som så ofta, men här upplever jag att det verkligen är enkelt också. Enkelt för mig är ingredienser jag lätt kan få tag på och tillaga utan större vedermödor – det är inte att åka ut på landet och köpa ett halvt lamm eller lufttorka min egen skinka i garaget. Författaren verkar vara inne på samma linje. De första recepten handlar visserligen om att konservera och att göra egen korv. Avskräckande javisst, men det beskrivs på ett så självklart sätt att jag släpper garden och kommer på mig själv med att överväga att tillverka en salsiccia eller två till helgen.
Kokboksmakarna verkar också ha förstått att de flesta vid det här laget har sett sig mätta på italienska stämningsbilder – nu vill vi se maten! Nästan alla recepten illustreras med ett tydligt foto av den färdiga maträtten, i några förklaras momenten med tydliga steg-för-stegbilder för att det inte får gå fel; "Ragù är en rätt som man lagar med stort allvar i Italien".
Syftet har varit att göra en bok med italiensk mat som funkar i Sverige – och det lyckas Samantha Santambrogio-Öberg med utan tvekan. Att hon till vardags håller kurser i italiensk matlagning kan vara en bidragande orsak till att svårighetsgraden och tilltalet känns genomtänkt, hon har helt enkelt praktisk erfarenhet av matintresserade svenskar. I boken får man även svar på de vanligaste frågorna från matlagningskurserna, som varför italienare inte är tjocka och om man ska kasta spagettin på kaklet eller kylskåpet när den är färdig.
Man luras av den här boken. Blicken faller inte på den i kokboksfloden eftersom den inte har en parmesanost i närbild eller en citruslund i motljus på framsidan. Den har – en risotto. En av de minst bildsköna maträtterna i världen. Varför? Kanske för att det inte är en bok som vill få oss att längta efter en ny semesterresa, den vill få oss att laga mat.
Gör ett försök att hitta den här boken bland alla andra snygga böcker om sydländsk mat. Den är en riktig pärla i både språk och bild, man känner att man både vill och kan laga den här maten och att den är gjord av en författare med insikt i gemene mans förkunskaper och förutsättningar. Men jag vet fortfarande inte varför jag ska ha så många olika olivoljor i skafferiet...
Erika Wallman
Mottagen: 15 juni 2013
Anmäl textfel
