LitteraturMagazinets recension
av Kvinnan i hytt 10, Ruth Ware
I de lugnaste vatten...
Resejournalisten Lo Blackblock råkar ut för ett inbrott bara ett par dagar innan lyxkryssaren Aurora Borealis lämnar England för sin jungfruresa men det hindrar henne inte från att åka. "Kvinnan i hytt 10" är Ruth Wares andra spänningsroman.
Aurora Borealis är med sina tio passagerarhytter inget stort kryssningsfartyg, men det är desto mer exklusivt med inredning av råsiden, marmor, glas och takkronor med swarowskikristaller. Medan fartyget med spinnande motor lägger ut från Hull för att ta sig upp längs med Norges kust där passagerarna ska få se norrsken gör Lo sitt bästa för att dölja tröttheten och lugna nerverna efter inbrottet. Lo, som har har glömt sin mascara, får låna smink av kvinnan i grannhytten som skiljer sig lite från de övriga passagerarna.
Presentationsrundan av passagerarna, besättningen och båten är ganska lång, men inte seg. Los före detta pojkvän Ben är med på resan tillsammans med andra journalister, investerare, en fotograf, och så miljonärerna lord och lady Bullmer. På natten vaknar Lo av ett plask, ett stort plask, som av en kropp som plumsat ner i havet. Personal tillkallas, men hytten bredvid står tom och ingen säger ha sett den unga kvinnan Lo mött tidigare på dagen.
"Kvinnan i hytt 10" är en lågintensivt spännande historia boken igenom. Det blir kanske varken hjärtklappning eller sömnlösa nätter men det är en välskriven bok med snygg intrig och finfin översättning som är svår att lägga ifrån sig. Jag gillar Lo och hennes envishet. Ett litet minus dock för att besättningen, som i huvudsak är skandinavisk, beskrivs som ganska undanglidande och nästan hunsade. De är rädda för att förlora sina jobb och alla kan inte engelska så bra. Även om det är av berättartekniska skäl drar det ner trovärdigheten en smula.
Mottagen: 24 mars 2018
Anmäl textfel
