LitteraturMagazinets recension
av Allt är mitt, Ruth Lillegraven
Spännande drama med öppet slut
Ruth Lillegraven är för mig en ny norsk bekantskap. Hon är en produktiv och prisbelönt författare. Med “Allt är mitt”, nu på svenska, skriver hon in sig i genren psykologisk thriller. Boken är spännande och intressant. Men jag saknar något i upplösningen.
Huvudpersonerna i dramat, Clara och Haavard är gifta. De bor i Oslo med sina två halvstora pojkar. Hon arbetar engagerat med barnrättsfrågor på Justitiedepartementet. Mannen som är läkare på en sjukhusakut är upprörd över alla de fall av barnmisshandel han stöter på. Han är i gång med att redigera ett debattinlägg i saken.
Clara och Haavards äktenskap är inte bra. Hon går helt upp i sitt jobb. Han har en förbindelse vid sidan om med en kollega. Det som utlöser intrigen i “Allt är mitt” är mordet på en barnmisshandlare. Det sker på sjukhuset strax efter att barnet i fråga dött av sina skador.
Makarna ges egna kapitel, där vi får deras respektive perspektiv. Leif, Claras far, kommer till tals i avsnitt från tiden då han var gift med Claras mor.
Flera personer blir misstänkta och hämtade av polis. Som sig bör i deckare läggs felaktiga spår ut och läsaren blir överraskad. Den skyldiga var inte den man trodde. Privata hemligheter som haft betydelse för händelseutvecklingen kommer fram i ljuset.
Sammanträffanden och miljöer är skickligt uppfunna och skildrade. Ändå fattas något på slutet. Speciellt en fråga får inte sitt svar. Möjligen är det medvetet. En öppning ska kanske finnas för en eventuell fortsättning.
Mottagen: 12 maj 2022
Anmäl textfel
