LitteraturMagazinets recension
av I vilt tillstånd, Roxane Gay
Lösensummor och ovärderliga människoliv
Roxane Gays debutroman "I vilt tillstånd" utspelar sig i det fattiga och mytomspunna Haiti. Det är en drabbande och laddad historia om förhållanden mellan offer och förövare utifrån politiska och psykologiska perspektiv.
Eftersom hela handlingen presenteras redan på bokens första sida kan jag med gott samvete avslöja att den handlar om advokaten Mireille, uppvuxen i USA med välbärgade haitiska föräldrar. Hon kidnappas under en semesterresa till hemlandet och hålls fången av sju män under tretton dagar. Hon överlever, men det är en helt annan Mireille som släpps fri.
Det är genom hennes man Michaels ögon som vi lär känna hennes föräldrars land, det vilda Haiti – en kontrasternas nation med extrema klasskillnader och en omgivning som är både vacker och ful, och framför allt farlig. Mireilles föräldrar, som flyttat tillbaka till Haiti permanent, känner till många som har blivit kidnappade. Hennes mor lever i ständig skräck för att det ska hända. Hotet är så pass överhängande att den principfaste fadern inleder sina anställningsintervjuer med att upplysa de arbetssökande om att att han aldrig kommer att betala lösensumma för sig själv eller någon i sin familj.
Mireille är klädd för en dag på stranden i sällskap med Michael och deras tiomånaders son, Christophe, när det händer. Utanför stålgrindarna till hennes föräldrars palatsliknande hus i utkanten av huvudstaden Port-au-Prince stoppas bilen av en grupp beväpnade män. Rutorna krossas, Michael slås medvetslös och Mireille slits ut och förs bort. De många vittnena ingriper inte utan är bara lättade över att det inte hänt dem själva.
Första delen av boken utspelar sig i fångenskapen. Gay håller inte tillbaka när hon skriver om övergrepp – läsningen får det att krypa i kroppen. Skildringarna är sakliga, både av vad som händer och hur det upplevs. Lyckligtvis varvas de med minnesbilder av Mireilles uppväxt, hur hon träffade sin tillgivne man, och livet i Florida. De håller henne sällskap; Michael, systern, barnet, svärmodern och många fler ur hennes liv, där hon sitter ensam i sin bur.
Med kroppsliga sår och mentala ärr försöker Mireille i den andra delen av boken hitta tillbaka till sig själv och livet såsom hon kände det. Hon är förändrad och det är också relationen till Michael, Christophe, föräldrarna och familjen. Hon lider av posttraumatisk stress och vägrar vård, tills hjälpen kommer från ett oväntat håll.
Den höga kriminaliteten och moraliska uppluckringen bland haitierna Gay skriver om bottnar i en kollektiv skuld som bollas mellan olika motsatspar. Svarta och vita, män och kvinnor, fattiga och rika. Men det är just ett bollande, och betraktelser snarare än utläggningar och nässkrivande. Även Mireille och Michael är i mångt och mycket varandras motpoler. Han är en blond bondson från Nebraska, lugn och stabil. Hon är en svart storstadskvinna med hetsigt och ombytligt temperament. Hans pappa är lantbrukare, hennes en framgångsrik ingenjör.
Gay har skrivit en angelägen historia med intelligent förpackning. Boken är ovanligt lättläst, tankeväckande, spännande och så övertygande skriven att den kan misstas för att vara dokumentär. Berättelsen sträcker sig både framåt och bakåt, och hon har befolkat den med komplicerade karaktärer. Jag imponeras av texthanteringen, skildringarna och perspektiven och ser med nyfikenhet fram emot kommande böcker.
Mottagen: 20 april 2016
Anmäl textfel
