Recension
av Jag älskar Manne, Pija Lindenbaum
Sandlådekärlek för de yngsta
Pija Lindenbaum har sedan tidigare illustrerat ett stort antal barnböcker. Nu vänder hon sig till yngre läsare. Boken utlovar "ett triangeldrama i sandlådan”.
Micke leker med Manne i sandlådan, Micke älskar Manne och det mesta han gör, men så kommer den andra killen, och det blir inte lika roligt längre. Micke vill ha Manne för sig själv.
Att ha ett triangeldrama som tema i en barnbok kan tyckas vara ett annorlunda val, men i denna bok blir det en självklarhet. Liksom det är en "självklarhet" i verkligheten också. På ett mycket enkelt sätt spelas dramat upp. Med enkla illustrationer och ännu enklare texter får barn en berättelse baserad på kärlek och svartsjuka uppspelad för sig.
Personligen tycker jag att den blir lite tråkig och osammanhängande. Mannes mormor dyker upp på en sida och syns sedan inte mer. Micke älskar henne, men borde hon inte då fått en större plats i berättelsen?
Orden är få och enkla, men på ett pedagogiskt sätt är vissa välkända ord skrivna i större stil. Detta gör att barn som sitter bredvid en läsande vuxen kan snappa upp lite av det som sägs, och på så sätt lära sig nya ord.
En annan sak jag gillar är att nya händelser i storyn liksom ”glider in” i bilden. De kommer närmre och närmre i bilden för varje sida, tills de är i fokus och Manne och Micke stöter på dem. En mysig bok, men för mig är den alldeles för enkel.
Första meningen: Jag älskar Manne, och jag älskar Mannes mormor.
Gillar: Pedagogiken.
Gillar inte: Lite för enkel för min smak.
Mottagen: 24 september 2012
Läs mer ...
Anmäl textfel
