LitteraturMagazinets recension
av Radioteatern , Pia Juul
Dynamisk hybrid mellan poesi och pjäs
Pia Juul är en etablerad dansk författare, medlem i Danska Akademin, som finns översatt till svenska med både dikter och noveller.
”Radioteatern” är något så ovanligt som en diktsamling i pjäsform. På många sätt känns det som att läsa manuset till en radioteater – jag kan riktigt höra replikerna uttalas när jag läser, som om radioteateruppsättningen helt enkelt skapas på varje läsares inre scen.
Samtidigt finns det en hel del scenanvisningar som är ren poesi i sig själva och de ljud som anges ska höras i bakgrunden skulle sällan gå att framställda i ljudform, till exempel ljudet av lukter.
Vi får möta en kvinna, Eliza, i olika åldrar. På ena sidan är hon 10 år, på nästa 20 år, 40 år eller 60 år. Vi får också möta många andra röster, bland annat den glada hemhjälpen, Hildegard, Krysillis, reportern, Peter Jyde och så själva den tyska staden Koblenz.
Det tyska språket spelar en stor roll, liksom ivriga försäkranden från koncentrationslägervakten Hauptmann Brüll om att han faktiskt gav kompositören Messiaen både bröd och papper.
Detta är ett ekande diktverk som får mycket dynamik av allt som lånats från pjäsformen – en intressant hybrid som plockar det bästa från två världar.
Jag uppskattar att läsa ”Radioteatern”, jag skulle gärna läsa den igen och jag skulle älska att höra den som radiopjäs. Det är en bra diktsamling – eller en bra pjäs. Inget världsomstörtande mästerverk, men en värlskriven röstvärld full av rörelse. Och ett citat kommer jag nog aldrig att glömma:
”Min mor dog av död”
Mottagen: 1 september 2012
Anmäl textfel
