LitteraturMagazinets recension
av På flykt till kärleken, Peter Winai
Innehållsrikt om krig och kärlek
"På flykt till kärleken" påbörjades redan 1936 när en tonåring under en språkresa i Tyskland skriver dagbok. Hennes värdfamilj har anslutit sig till nazisterna, men själv blir hon illa berörd av hitlerhälsningar.
Dagboken försvann, för att återfinnas många år senare, och Peter Winai har blåst nytt liv i huvudpersonen Astrid, hennes väninna Hillevi, Sven från Karlskrona, Wilhelm och alla de andra ungdomarna som inte kan veta vad drömmarna om det tredje riket ska komma att innebära.
Dagboksdelen går naturligtvis inte att sluta läsa för den som är någorlunda nyfiket lagd, och när Peter Winais berättelse tar vid är det med absolut inlevelse och gehör för tidsandan. Ofta tycker jag att det blir lite problematiskt med trovärdheten när nyskrivna böcker utspelar sig under historisk tid, även om det finns undantag. Kristina Sandberg och Anna Laestadius Larsson är två sådana undantag, Peter Winai ett annat.
Tyskland är för Astrid ett sprudlande land där hon känner sig välkommen, det är betydligt mer spännande än hemstaden Umeå och det tyska språket trillar som ärtor ur munnen på henne. Hon blir intresserad av både landsmannen Sven och Wilhem som är tysk. Wilhelm spelar zigenarmusik, tar med henne på utflykt och har ingenting till övers för tredje rikets anhängare. Sven är mer positiv till förändringen i Tyskland.
"Sven gestikulerade. Han målade upp de idylliska bilderna av Europa där alla levde i fred. Där de gamla spänningarna hade lösts upp. Där alla arbetare hade fått ordentliga hem och stöd till en meningsfull fritid. Kraft durch Freude!"
Astrid flyttar till Heidelberg för att studera. Gradvis ändras stämningen på universitetet och i staden, grupptrycket på att delta i nazistiska kvällsseminarier ökar och polisen ser mellan fingrarna när judar trakasseras. Angiveri gör det svårt att veta vilka som går att lita på och stämningen är ofta spänd. Boken utspelar sig under en väldigt innehållsrik tioårsperiod och trots att den är relativt tunn är den späckad med såväl personliga som storpolitiska tilldragelser före, under och efter andra världskriget.
Flickan som en gång i tiden skrev dagboken är ingen annan än författarens egen mor. Det var en lyckträff att dagboken kom i rätta händer, och en bedrift av Peter Winai att göra den så allmängiltig.
Mottagen: 21 augusti 2018
Anmäl textfel
