LitteraturMagazinets recension
av Upprop i dikesfaunan : kortprosor, Peter Törnqvist
Peter Törnqvist skildrar naturen på ett helt nytt sätt
Naturen brukar få hålla till i bakgrunden som stämningssättare. Inte i Peter Törnqvists kortprosor!
Ok, jag kommer att vara oerhört jävig nu. Jag har aldrig träffat Peter Törnqvist – men läser man som han fel på GOKART och GÖKÄRT är jag lindad runt lillfingret. Som biolog är man inte bortskämd med att naturen skildras på ögonhöjd.
Naturen brukar få hålla till i bakgrunden som stämningssättare, eller tjäna som gestaltning av ett mänskligt själstillstånd. Eller romantiseras sönder till ett paradis som ligger bortom vår egen skog i både tid och rum. Inget är så illa skildrat som naturen. Är det språket som lägger sig i vägen?
Hos Peter Törnqvist är tranor "två spolar av spejsad biomassa, med två och en halv meters vingspann". Himlen hänger nyckfull som en bingolott. Fyndigt och nydanande, det är något tillfredsställande med att överraskas i sin läsning. Men angeläget? Jag tycker inte det först. Mitt intryck är att orden tar över betraktelsen och snårar ihop sig utan att ha någon kärna. Det hötts lite åt det enfaldiga skogs(miss)bruket, den biologiska analfabetismen.
Men plötsligt inser jag att Törnqvist har gått längre. Han använder bokstävlarna för att omdefiniera naturen och ge oss nya ord att tala om den med. Han är en ordrebell med en mission.
Jag trodde aldrig att jag skulle få läsa:
"Precis som konsten utmanar den bestående ordningens monopol på att avgöra vad som är "verkligt", så leder naturstudier till inblick i andra verkligheter, jämsides livsmönster, system."
Inte i en torr rapport om miljöhot, utan i samma bok som får utsikten från en frusen komocka att kännas som en blick in i en ljusare framtid.
Det här är politik. Peter Törnqvist upphöjer naturen till samhällsnivå. Ingen åtskillnad görs mellan fenomenet takboxar och älgar. För de ibland bara en sida korta betraktelserna handlar inte bara om naturen. Kretskortet i din mobil, en stege ner till barfotingarna som släpar mineral med ett grin eller var det en skottskada i ansiktet? Och om boendefrågan: "Den som aldrig varit utan bo kan aldrig förstå hängandet i luften, skyddslöshetens knaprande på konturerna, och borde varken få rösta eller åtnjuta medborgerligt förtroende."
Han är en omatchad begreppsakrobat där han vänder och vrider på orden och skapar nya språkbilder av gammal skåpmat. Det går inte någon längre stund. "Upprop i dikesfaunan" bör avnjutas i munsbitar, ledsagade av de förträffliga små vinjetterna. Men avnjutas bör den, skev och snårig som den är ger den välbehövda syrefickor för tanken.
Mottagen: 15 oktober 2013
Anmäl textfel
