Recension
av En förgiftad man, Peter Robinson
Inte vad man förväntar sig av Peter Robinson
Om man förväntar sig en ny deckare av Peter Robinson som påminner om hans böcker om kommissarie Alan Banks, och plockar med sig "En förgiftad man" så lär man bli besviken. Det här är inte alls samma typ av bok, och jag skulle nog inte ens placera den på deckarhyllan, även om den faktiskt handlar om en gammal mordhistoria.
Romanen utspelar sig till största del i Yorkshire, närmare bestämt i Kilnsgarthdale som är en av flera vackra dalgångar i området. Hit flyttar Chris Lowndes, en känd kompositör av filmmusik, efter det att han blivit änkling. Chris har bott i Hollywood nästan hela sitt vuxna liv, men har nu beslutat att flytta hem till England igen. Huset, eller rättare sagt herrgården han köper, heter Kilsngate house och är ensligt beläget. Efter bara en kort tid i huset får han höra att det skett ett mord där för över 50 år sedan, för vilket frun i huset blev dömd till döden. Hon skulle ha giftmördat sin man då han bestämt att de skulle flytta från Kilnsgate house, vilket frun motsatte sig då hon hade en ung älskare i byn. Hon var utbildad sjuksköterska och skulle därmed ha den kunskap som krävdes.
Chris blir som besatt av det han hör, och lägger ner så gott som all sin tid och en hel del pengar på att ta reda på vad som egentligen hände den där natten under den fruktansvärda snöstormen för länge sedan. Varför han blir så fascinerad av fallet får man egentligen aldrig reda på.
De passager jag tyckte bäst om i boken är de där vi får lära känna ”giftmörderskans” historia via hennes gamla dagböcker. Där får man som läsare ett tidsdokument över krigsåren sett utifrån en kvinna som både innan och efter kriget inte ansågs skulle befinna sig ute i ett yrkesverksamt liv. Tempot är lite väl långsamt och handlingen något lam, och jag föredrar absolut Robinsons deckare med Alan Banks som huvudkaraktär.
Mottagen: 4 september 2012
Anmäl textfel
