Peter Mosskins far hävdade att han inte kände till sin egen mors namn. Ur gåtan om vem denna okända farmoder var har vuxit en stor och suggestiv roman. Mosskins återskapande av farföräldrarnas tänkbara liv under 1900-talets första år är en målande och inträngande skildring av judiska öden och miljöer; i den kulturella och religiösa smältdegeln Saloniki, i en avsides by i trakten av Vitebsk och i Kronstadt utanför S:t Petersburg. Den 17-åriga Channah lever tillsammans med sin far och styvmor, hon älskar musikern Jack, men gifter sig med en annan och lämnar barndomen för att själv bli mor. Porträttet av henne såväl som myllret av bifigurer lever och griper tag. Channah och hennes kärlek mognar, alltmedan tidens politiska spänningar skapar ett allt starkare tryck och driver den lilla familjen på flykt i orons år 1906. Peter Mosskins många böcker, skönlitteratur såväl som debattböcker och annat, har rört teman som 60-talets ungdomsrevolt, arbetarmiljö (t ex romanen ''Svartrök''), musik (''Brel och Brassens - ett franskt äventyr''), och landskapet Jämtland, där han är bosatt.

''Min far sa att han inte visste namnet på sin mor.'' Så börjar Peter Mosskins roman Skänk åt den fege en hingst. Berättaren söker efter sin farmors historia, efter sin familjs och sitt eget ursprung. Några få och säkra uppgifter finns: farfar rysk officer, gift med en judinna, förvisad till Sverige av släkten ... kanske. Trådarna leder vidare i olika riktningar, till den kulturella och religiösa smältdegeln Saloniki, till en avsides by i trakten av Vitebsk, till Sankt Petersburg och flottbasen Kronstadt. Ur sökandet växer en myllrande rik roman, om judiska öden, politiska spänningar, kärlek och flykt. ''Han målar brett, med uppräkningar, med färger och ting, i lager på lager, återkommande breda stråk, drömlikt; han suggererar fram en sinnlig, brokig, oöverskådlig värld där de enskilda ödena knappast blir mer än snitslade spår genom en mycket större berättelse, som är oöverskådlig och allas.'' Madeleine Gustafsson, DN ''...framför allt berättar han med en sällsynt doft- och valörrikedom i språket.'' Lennart Bromander, Arbetet