Den nostalgiske Stockholmsskildraren Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) ägde osedvanlig förmåga att levandegöra det förflutna. Som poet var han befryndad med Almqvist och Stagnelius, som självbiografisk prosaist olik alla andra. Han förblev en ensam flanör som skydde kulturvimmel och samtidsdebatt. Som homosexuell kände han ett utanförskap och som idylliker mötte han ringa förståelse. Hela sitt yrkesliv tvingades han vara den genomskådande men artige servitören på en rad Stockholmsrestauranger. Gripande, inträngande och humoristiskt, utifrån en nära vänskap, porträtterar Per Wästberg ett förbisett diktaröde. Tillsammans delar de kärleken till litteraturen och till sitt Stockholm. I en biografi som liknar få andra och med många både underhållande och överraskande inslag framträder här ett författarskap i djärvaste otakt med tiden.

Diktare och drömmare - och servitör

Den idag alltför bortglömde Stockholmsskildraren Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) var en dagdrömmande, nostalgisk romantiker med osedvanlig förmåga att levandegöra det förflutna. Som poet såg han sig befryndad med Almqvist och Stagnelius, som självbiografisk prosaist är han olik alla andra. Han förblev den ensamme flanören som skydde kulturvimmel och samtidsdebatt. Som homosexuell kände han ett utanförskap och som eskapist och idylliker mötte han ringa förståelse. Ofta pendlade han mellan högmod och självömkan. Han försörjde sig livet igenom som artig uppassare och servitör på Svenska Amerika Linien och främst på en rad Stockholmsrestauranger. Utifrån en nära vänskap porträtterar Per Wästberg, gripande, inträngande och underhållande, ett förbisett diktaröde. Tillsammans delar de kärleken till litteraturen och till sitt Stockholm. I denna biografi som liknar få andra framträder här ett författarskap i djärvaste otakt med tiden samtidigt som vi får en glimrande skildring av en stad i förändring, med dess historia som en levande beståndsdel.

"Jag tror mig ha läst nästan allt som Per Wästberg skrivit i bokform. Och jag tvekar inte att säga: detta är hans bästa bok. Den är den mäktiga sammanfattningen av två författarskap: Gustaf Adolf Lysholms och Per Wästbergs eget. (...) Korsbefruktningen mellan dem båda har resulterat i den vackraste och samtidigt illusionslösaste kärleksförklaring en svensk författare ägnat en annan." /Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet

Diktare och drömmare - och servitör

Den idag alltför bortglömde Stockholmsskildraren Gustaf Adolf Lysholm (1909-1989) var en dagdrömmande, nostalgisk romantiker med osedvanlig förmåga att levandegöra det förflutna. Som poet såg han sig befryndad med Almqvist och Stagnelius, som självbiografisk prosaist är han olik alla andra. Han förblev den ensamme flanören som skydde kulturvimmel och samtidsdebatt. Som homosexuell kände han ett utanförskap och som eskapist och idylliker mötte han ringa förståelse. Ofta pendlade han mellan högmod och självömkan. Han försörjde sig livet igenom som artig uppassare och servitör på Svenska Amerika Linien och främst på en rad Stockholmsrestauranger. Utifrån en nära vänskap porträtterar Per Wästberg, gripande, inträngande och underhållande, ett förbisett diktaröde. Tillsammans delar de kärleken till litteraturen och till sitt Stockholm. I denna biografi som liknar få andra framträder här ett författarskap i djärvaste otakt med tiden samtidigt som vi får en glimrande skildring av en stad i förändring, med dess historia som en levande beståndsdel.

"Jag tror mig ha läst nästan allt som Per Wästberg skrivit i bokform. Och jag tvekar inte att säga: detta är hans bästa bok. Den är den mäktiga sammanfattningen av två författarskap: Gustaf Adolf Lysholms och Per Wästbergs eget. (...) Korsbefruktningen mellan dem båda har resulterat i den vackraste och samtidigt illusionslösaste kärleksförklaring en svensk författare ägnat en annan." /Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet