Per Nilsson överraskar alltid med nya infallsvinklar på hur det är att vara ung. Aldrig är en människa så klok och så dum som när hon är sjutton år.

"Sjuttonåringar är självupptagna, fega och falska, lever bara för att bli sedda, letar desperat efter olika masker att bära, olika roller att spela. Stolt och säker står sjuttonåringen där som världens mittpunkt. Rädd och osäker söker sjuttonåringen efter sig själv, ständigt sneglande på alla de andra, att inte bli alltför lik, inte alltför olik, ständigt denna patetiska balansgång."

En natt i maj på sjukhusets akutmottagning. Jonatan, 17 år, ligger medvetslös. Hans pappa sitter hos honom, minns och berättar om sin egen tid som hippie på 70-talet, hur han träffade rebellflickan som skulle bli Jonatans mamma. Och om katastrofen som gjorde att Jonatan inte sett sin pappa på elva år. Pappans berättelse varvas med mammans och flickvännens. Allt verkar handla om Jonatan, men avslöjar lika mycket om dem som berättar.

Som alltid när det gäller Per Nilsson känner läsaren att det här handlar om dig och mig; han vet så mycket om oss, om hur det var och hur det är att vara ung, att vara människa.

Per Nilsson överraskar alltid med nya infallsvinklar på hur det är att vara ung. Aldrig är en människa så klok och så dum som när hon är sjutton år.

"Sjuttonåringar är självupptagna, fega och falska, lever bara för att bli sedda, letar desperat efter olika masker att bära, olika roller att spela. Stolt och säker står sjuttonåringen där som världens mittpunkt. Rädd och osäker söker sjuttonåringen efter sig själv, ständigt sneglande på alla de andra, att inte bli alltför lik, inte alltför olik, ständigt denna patetiska balansgång."

En natt i maj på sjukhusets akutmottagning. Jonatan, 17 år, ligger medvetslös. Hans pappa sitter hos honom, minns och berättar om sin egen tid som hippie på 70-talet, hur han träffade rebellflickan som skulle bli Jonatans mamma. Och om katastrofen som gjorde att Jonatan inte sett sin pappa på elva år. Pappans berättelse varvas med mammans och flickvännens. Allt verkar handla om Jonatan, men avslöjar lika mycket om dem som berättar.

Som alltid när det gäller Per Nilsson känner läsaren att det här handlar om dig och mig; han vet så mycket om oss, om hur det var och hur det är att vara ung, att vara människa.


Pressröster om Sjutton:
"Sjutton är en bok för varje 17-åring och för alla som minns att de var 17 år för en liten tid sedan."
Jan Hansson, SvD

"En gripande skildring av livets och kärlekens många ansikten."
Marianne Ekenbjörn, Helsingborgs Dagblad

Jonatan hamnar på akuten. Hans pappa sitter hos honom och börjar berätta allt det han skule ha sagt för länge sedan. Om sin egen tid som 17-årig hippie i början av 70-talet, hur han träffade rebellflickan som skulle bli Jonatans mamma och om den stora katastrofen som gjorde att Jonatan inte sett sin pappa på elva år. Flera andra personer kommer till tals med helt andra berättelser. Allt verkar handla om Jonatan, vem han är och hur han blivit den han är. Men har han själv hört något av allt som sagts, och varför ligger han här?