Recension
av Alef, Paulo Coelho
Om att våga drömma och följa sina impulser
Paulo Coelho har skrivit en rad böcker som översatts till många språk och läst världen över. Hans kanske mest kända verk är ”Alkemisten”, och den nyaste heter ”Alef”.
Boken handlar om att våga drömma, att släppa lite på vad man borde göra och istället lyssna till en impuls. Det är precis vad Paulo gör när han bestämmer sig för att, tillsammans med sitt förläggarteam, resa Transsibiriska järnvägens 9 288 kilometer till Stilla Havet för att möta sina läsare. Vad han istället sätter mest fokus på under resan är den mystiska Hilal som dyker upp längs med vägen och som det visar sig att han har starka band till. Tillsammans upptäcker de Alef.
"Alef" är självbiografisk, men detta är inte alltid så tydligt. Vissa delar kan beskrivas övernaturliga, och när författaren beskriver sina inre resor med reinkarnation och tillbakablickar läste i alla fall jag med kritiska ögon.
De första hundra sidorna tyckte jag att det var intressant att läsa om berättarens resa genom livet och tankarna om att våga drömma och att leva sin dröm. Resan är både inre och yttre, utspelar sig i både nutid och ett svunnet liv. Efter dessa intressanta sidor upplevde jag dock att det blev segt och jag tappade intresset ju längre sällskapet kom på sin väg genom Ryssland. I slutet skumläste jag bara, och tyckte mest det var skönt när jag kunde lägga ifrån mig boken. Jag gillar inte att lägga ifrån mig böcker utan att ha läst ut dem, men var nära att göra det denna gång. Det blev lite för mycket blandning av religiösa åskådningar och ”egen religion”. Dessutom hade jag läst beskrivningar om boken som säger att berättaren skulle lämna sitt ego, men på den punkten tyckte jag inte att han utvecklades alls mycket. Dessutom skulle detta vara en resa för att möta läsarna, men dessa möten nämns ytters få gånger.
Språket är bra, och visar på en författartalang och att det inte är någon debutbok. Paulo Coelho lär vara en stor, välläst författare, men mig tilltalar han inte.
Första meningen: Nej!
Gillar: De filosofiska tankarna tilltalade mig den första tredjedelen av boken.
Gillar inte: Författarens självcentrering.
Mottagen: 22 april 2012
Anmäl textfel
