LitteraturMagazinets recension
av Den stora tidlösan, Paul Celan
En av nittonhundratalets största diktare
Paul Celan var en av nittonhundratalets största europeiska diktare. Jag har läst olika samlingar av honom och blivit mer och mer förtjust och nyfiken, men en mer ordentligt ingång till hans poesi fick jag i urvalssamlingen ”Den stora tidslösan”. Här finns samtliga Celans diktsamlingar representerade och det enda felet är att det just rör sig om ett urval. Jag önskar verkligen att det här var en riktigt tjock komplett samling istället.
För Celans poesi är aldrig dålig. Den är inte alltid bra, men även det som lämnar mig tämligen likgiltig känns läsvärt – och när det verkligen klaffar, då är det precis så bra som poesi över huvud taget kan vara. Det är känsla för språk och innehåll, det är lagom blandning av experimentellt och enkelt. Det väcker en enorm mersmak. Det väcker ett behov av att köpa den här boken och läsa den om och om igen, i väntan på en komplett volym.
Den som inte har upptäckt Celan har helt enkelt gått miste om väldigt mycket – och jag är glad att jag numera har Celans poesi att återvända till, gång på gång. En ny favoritpoet är helt enkelt en av de största tillgångarna som finns – och definitivt en tilldragelse att fira! Själv firar jag den genom att inhandla ”Den stora tidslösan”, lämna tillbaka mitt låne-ex till bibblan där det kan hitta nya läsare – och sedan låna hem alla andra titlar som bär Celans namn på sin rygg. Så bra som vissa av Celans dikter är finns det helt enkelt ingen ursäkt för att gå miste om dem.
Mottagen: 27 december 2012
Anmäl textfel
